Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förläggarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
95
i enrum), sade hennes far skämtande till mig: »Din
skälm! Jag fick icke förlägga ditt arbete, men i stället
har du lagt dig till mitt bästa förlag. Men kanske
bäst som det är: jag slipper nu åtminstone att förlora
på mer än ett håll.»
De där förläggarna tala då aldrig om annat än
sina förluster.
I början af mars månad påföljande år, och kort
förrän jag skulle tillträda Båsarps präktiga fideikommiss,
stod mitt bröllop. Min vän och välgörare grefve H .. .,
hvilken jag naturligtvis genast underrättat om min lycka,
hade om morgonen på denna dag låtit tillställa Aurora
ett högst dyrbart halsband af de utvaldaste pärlor, på
hvars gyllene lås stod graveradt: Tillgift. Ingen mer
än han, hon och jag kände andemeningen af detta ord.
Morgonen efter bröllopet hviskade jag till min blygt
rodnande maka följande rim, de sista jag i mitt lif
fabricerat:
Min strålande sköna Aurora!
Må freden vi aldrig förlora,
Fast det som förenade oss
Var endast min lust för att - slåss!
Ur »Miniatyr-Almanach, 1858».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
