Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
»Jag känner icke speciellt hennes tankar angående
dig, men det vet jag, att, medan du var ute och
botaniserade i dag morse, förvärfvade jag mig gummans
bevågenhet därigenom, att jag ställde mig väl hos
hennes gamla tandlösa, enögda och halta mops,
af hvilken jag i hast ritade ett porträtt, som jag skänkte
henne. Nu skulle du sett, huru röfvarättikan på
gummans pergamentsläppar i hast förvandlades till
sockersirap. Med teckningen i hand och glasögonen på näsan
betraktade hon oafvändt sin klumpiga afgud, ideligen
utropade: »Charmant! verkligen charmant! Lilla Mille
lifslefvande! Ni har mycken talang . . . herr, herr . . .
hur var det nu igen ni hette?» Klöfverdahl) sade jag
och bockade mig. »Jaha, Klöfverdahl, så var det, ni är
mycket snäll, herr Klöfverdahl, verkligen mycket snäll.
Det synes, att ni är, hvad ni ger er ut för, nämligen
artist. Charmant! charmant!» Och nu ville hon i
sin förtjusning visa mig sin kontanta erkänsla, hvilket
jag dock undanbad mig och anhöll i stället, helt
oför-skämdt, att få min kantin fylld, emedan jag hade en
lång väg för mig. »Med största nöje, herr Klöfverdahl»,
sade gumman och ringde på sin husmamsell, en
ganska vacker snärta, som jag nu, efter det hon erhållit
för-hållningsordres, följde till både skafferi och källare, på
hvilket senare ställe jag på köpet af henne vigilerade
mig till ett par rätt delikata kyssar. Säg nu, om icke
detta var en väl använd morgonstund och om icke
mitt arbete slog mer i spann än ditt att läsa gräs,
min patron?»
»Concedo, concedo!» svarade den svarte, skrattande.
»Men du vet icke hvad för en sällsynt species af
car-duus, tistel, som jag hade den oskattbara lyckan att
finna under min utflykt.»
»Gif du dina »carduser» och tistlar åt första åsna
du möter! Det är icke tistlar utan blommor, rörliga,
lefvande blommor af kött och blod, som vi föresatt
oss att uppsöka på vår vandring, ehuru det hittills
skett med lika liten framgång, som man skulle snoka
efter Linnaea borealis i Italien.»
»Å kors! jag tycker däremot, att vi anträffat en
sådan mängd, att man däraf kunde få sig ett helt her-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
