Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
flickorna. En stockholmsdam skulle ovillkorligen hafva
dött på stället efter endast hälften af dessa
ansträngningar, då däremot våra äfventyrares moitiéer aldrig
kunde svänga sig med tillräcklig fart, utan att därför
draga fortare efter andan. Endast rosorna på deras
välformade kinder fingo lifligare färger och förlänade
dem ett nytt behag. Ändtligen tystnade musiken,
hvarvid patronen förebrådde sina döttrar, att de alldeles
förderfvade hans främmande gäster, hvilka han, som
läkare betraktad, icke ansåg kunna räddas från
galopperande lungsot med mindre än att de genast begagnade
sig af hans universal-medel, de gula dropparna. »Det
finnes äfven röda droppar för er, näspärlor, i hvilka
ni kunna bedja edra offer om tillgift för er grufliga
framfart med dem. Följen mig!»
Med sina damer under armen framgingo nu Sten
och magistern mot den väldiga bålen, som var
uppställd på ett rundt stenbord under några höga alm ar,
och kring hvilken redan grannarna tämligen mangrant
voro församlade. Systrarna fattade nu leende hvar sitt
bischoffsglas och drucko för sina kavaljerers snara
återställande till hälsan.
»Ack!» suckade Sten med en tillgjord hostning,
»ack, mina damer! jag fruktar, att det onda, hvarpå
er far gjorde mig uppmärksam, är obotligt. Jag känner
verkligen någonting här» - och därvid lade han handen
på hjärtat.
»Ja visst bör ni kunna känna er egen väst»,
svarade den äldsta systern, skrattande, »och fattas det
denna någonting, så finnes skräddare på gården.»
»Jag misstänker, att den skada, hvaröfver min vän
tyckes beklaga sig, endast kan botas af en sömmerska»,
sade magistern mycket deltagande. »För min egen del
är jag van att behärska mina plågor och vill således
icke nämna hvad jag lider.»
»Huru hjältemodigt taladt!» ropade den yngre.
»Men beklagligt är det emellertid, att vi icke förut
kände till herrarnes ömtålighet! Tänk, om vi skulle
blifva orsak till ett par syndares död! Att förekomma
detta, så vidt möjligt är, vilja vi rådfråga oss hos vår
granne, doktorn därborta. Kom Fanny!» Härvid fat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
