Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
tade hon systerns arm och båda sväfvade bort från de
förbryllade vännerna, som nu lärde sig inse, att vanligt
tomt och platt galanter! icke ägnade sig för dessa
naturliga väsenden.
Dansen började snart ånyo, hvarunder våra hjältar,
tappert som förut, svängde om med damerna från
grannskapet, liksom med bondjäntorna, hvilka
enstämmigt förklarade, att de aldrig någonsin sett så rara och
vackra herrar. Mellan dansarna utfördes lekar, bland
andra änkleken, hvartill Sten och hans vän återigen
hade den glädjen att få leda de båda systrarna, och
aldrig lyckades det att få paren åtskilda, så ifriga
bemödanden det än gjordes att försätta dem i
änklingsståndet.
De glada och belefvade unga främlingarna, som
gjorde godt skäl för sig, så i dansen som vid bålen,
lyckades snart att tillvinna sig de samlade herrskapernas
bevågenhet, särdeles fruntimrens, och då det inbrytande
mörkret slutligen manade till uppbrott, erhöllo de i
afskedets stund talrika inbjudningar, i den händelse deras
vägar skulle leda förbi egendomarna i trakten.
När våra vandringsmän ändtligen befunno sig
ensamma i en prydlig sängkammare med höga, svällande
bäddar, sade Sten, i det han lossade sin halsduk:
»Förunderligt l . Hvem kunde i dag morse ana, att ... att...»
»Ack, ja, hvem kunde det!» suckade magistern,
som förstod halfkväden visa och icke ansåg det
behöfligt att fullända meningen.
»Dessa flickor äro i sanning förtjusande: vackra,
kvicka, glada, naturliga, och om ...»
»Ja, om» - suckade magistern ånyo.
Efter detta korta samtal öfverlämnade sig båda åt
sina egna öfverflödande känslor och lade sig, utan ett
ord vidare, den ene för att drömma om »den som
satt», den andre om »den som låg».
Äfven de båda systrarna, då de uppkommit i sin
lilla förtjusande jungfrubur, förtrodde hvarandra, under
det de framför spegeln löste sina rika lockar, att de
funnit våra hjältar särdeles hyggliga.
»Hvad han ser stolt och manlig ut, den där mörke»,
sade den äldsta och fattade i detsamma en hel flod af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
