Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slotterölet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
mitt företag, då försynen ändtligen ledde mina steg
till detta ställe . . , där ... jag på en gång såg hvad
jag så länge sökt . . . och ...»
»Hvad såg ni då, min grefve?» frågade patronen,
då Sten tystnade.
»Er äldsta dotter ...»
»Och hon?»
»Aftonen före vår afresa gaf hon mig ett svagt
hopp. Med en ärlig mans hela frimodighet tillstod
jag för henne min kärlek, utan att dock i ringaste
mån yppa hvem jag egentligen var. Jag såg då, att
jag var älskad, och detta var mig nog att genast
begifva mig härifrån för att snart återkomma med mera
hopp om hennes föräldrars bifall . . . Detta är min
bikt och beror min lefnads lycka på ert svar.»
»När flickan redan har svarat, torde mitt bifall
vara tämligen Öfverflödigt», sade patronen med rörelse,
»men ni har det emellertid af innerligaste hjärta -.
icke därför att ni är rik och högättad - detta vore
snarare ett hinder -men emedan ni handlat som
jag, besitta mig l skulle hafva gjort i ert ställe; ty äfven
jag känner till de lumpna beräkningarna vid
äktenskaps afslutande. Hafva icke redan flere af mina
grannar hört sig före hos mig, om icke, i anseende till
våra ägors sammanstötande läge, deras drumliga söner
skulle förmånligt kunna af yttras mot mina döttrar . . .
Men det är väl nu tid, att jag går och bereder min
gumma på alla dessa förunderliga händelser; jag tror
mig dock kunna på förhand säga, att hon, som kvinnor
i allmänhet, ingalunda är någon grefvehatare ...»
»Innan ni går, min ädle vän, min far, ty så får
jag ju kalla er?» ropade Sten och fattade Selmers hand,
»så tillåt mig bedja er att äfven säga ett hugnesamt
ord till den stackars mannen här, hof predikanten
Selmer, lika, om ej mera, förälskad än jag ...»
»Han också! jag kunde nästan ana det; ty
Berta ...»
»Vi äro mer än bröder, vi äro vänner i lif och
död», afbröt Sten med värma. »Oskiljaktiga, som vi
alltid hafva varit, följde han mig på min vandring,
där äfven han råkade att skåda för djupt in i ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
