Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
»Högvälborne, välborne, högädle ocb vördige herrar,
Hvilka af ödet ihop fördes på skummande sjö,
Tinnen mig äran att hälsa er nu med kristallen i handen,
Önskande hälso och frid under vår resas besvär!
Utom gudsmannen, den där, som gömt försiktigt sin krage,
Känner till namnet jag blott samtliga herrarna än.
Fortare dock än i land man knyter bekantskap på hafvet,
Delad fara och fröjd själarna närma hvarann,
Alla bero vi utaf de sammanfogade plankor:
Skål då för sämja och lugn midt under stormarnas ras!
Låtom oss njuta vår dag som sorgfria epikuréer!
Hvad som punschen förent, människor skilja ej må!»
Alla de sålunda tilltalade voro, som vi redan nämnt,
unge män och, för att döma efter utseendet, lifliga och
glada, hvarför de också under högljudd munterhet
klingade med den lille, kostlige mannen, som i en mäkta
gravitetisk ställning njöt af det enhälliga bifallet, och
den af honörn påpekade prästen, en välbeställd
regementspastor med ett särdeles trefligt och intelligent
utseende, utbad sig att få besvara skålen, hvilket med
acklamation antogs.
»Såsom en kyrkans tjänare», utlät sig
regementspastorn, »och följaktligen en prosans son, står det utom
min förmåga att begagna samma klingande och poetiska
språk, som vår jovialiske »Wohltäter» med Homerus
och Virgilius till föresyn så mästerligt vet att behandla;
men då han i sin nyss framförda, vältaliga hälsning
till oss alla haft den godheten att särskildt ihågkomma
mig, såsom varande hans enda äldre bekante i detta
värda sällskap, anser jag det vara min skyldighet att
i egenskap af sådan och på visst sätt för honom
ansvarig, såsom hans själasörjare betraktad, låta herrarne
veta, hvad den skickliga bryggaren och glade utskänkaren
af detta förträffliga fluidum egentligen är för en liten
passagerare. Mina herrar, han är ...»
Men här afbröts talaren af den lille lustige mannen,
som med ena handen på hjärtat och utsträckande den
andra hastigt utbrast, liksom anande oråd :
»Tyst, du slamrande präst! Hvad bäfvar med thig jag att sköta?
Sköt dig själf och din själ! Tro mig att väl det behöfs!
Jag som auditör och du som pastor, vi borde
Hålla i hop, som religionen håller med rättvisan jämt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
