Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Men jag fruktar ditt spe, som aldrig jag kunnat undvika,
Huru jag också med punsch fyllde ditt Ginungagap.
Du är den gamle ännu, men hos mig är allting pånyttfödt,
Kraften föryngrad och längtar till riddarespel.»
Här tystnade den lille, som själf kallade sig
auditör; men ögonblickligen inföll regementspastorn, denna
gång begagnande samma metriska språk som hans
trätobroder:
»Där du ’högg’ från Tegnér, och killespel mente du säkert...»
Men den lille var ingalunda svarslös. Med en
imposant åtbörd utropade han med dundrande röst,
som kom sällskapets skrattsalfvor att tystna:
»Hogg jag, så högg jag ju bra; du hugger jämt uti sten.
Icke behöfver du här för herrarne mig att af måla;
Liksom Johan Banér ’hafver’ jag målat mig själf:
Icke nekar jag till, att jag älskar en oskyldig kille.
Att jag dricker ett glas, och att jag kysser en mo,
Det är det enda jag gjort, och hela världen det känner. . .
Freudenborgs namn är bekant, vill jag ödmjukligen tro.»
»Naturligtvis, då vi redan för flere timmar sedan
af kaptenen blefvo presenterade för hvarandra», sade
nu med en särdeles angenäm röst och lindrig skånsk
brytning en medlem af sällskapet, en högväxt och
utmärkt behaglig ung man i husar-pigäsch, »men jag
fäste då ingen uppmärksamhet vid herr auditörens namn.
Först nu kommer jag ihåg, att jag någonstädes läst
en lustig berättelse om en Freudenborg - är det . . .
kan det vara?»
»Just densamme, herr grefve, jag är, men grymt karikerad,
Också svär jag hvar dag på den förbannade Braun ...»
»Gör icke det!» utropade en blek, kvickögd man
i fältläkarekårens uniform. »Braun är en af mina
vänner, och jag kan försäkra, att han hyser mycken
vänskap för herr auditören, men det tillhör ju skalden
att måla, hvad han ser och känner här i världen, och
icke må man då undra, att Braun gjort det, då han
hade en så ypperlig typ framför sig, en typ på samma
gång i högsta grad snillrik, komisk och älskvärd, såsom
han ock blifvit framställd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
