Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
»Bravo!» ropade den tilltalade, under ett hjärtligt
skratt, hvari alla de andra instämde, »bravo! Herr
auditören är sannerligen född till talare, det hörs nog.»
»Dygdädla jungfru Sofi, fyll glasen och sedan bjud kring dem!»
»Sällan är man dygdädel l» svarade den rätt vackra
uppasserskan med en snäsig stockholmston och med en
äkta stockholmsknyck på nacken. »Hvad auditör
Freudenborg saji (sagt) chikanerar mej inte, för si han är
så trifli, men gamla herrar bole (borde) ha bättre
förstånd än kalla mej dygdädel . . . man kan ju vara ädel
ändå, fast man just inte råkat till att bli dygdig.»
Detta något djärfva påstående, som föga håller
streck ur rent moralisk synpunkt betraktadt, väckte
naturligtvis allmän munterhet, men tycktes högeligen
gillas af vår vän Freudenborg, som nu i en viss
hänryckning utropade:
»Sannaste filosofi! Tack för det ordet, Sofi;
Tag min beundrande kyss, och verkställ se’n hvad dig be-
falldt är.»
Glasen fylldes nu genast och kringbjödos villigt af
den vackra Sofi, som återvunnit sitt goda lynne, tack
vare Freudenborgs »trifliga» sätt att öfvertala; och
punsch-andet fortsattes under gladt skämt ett godt stycke in
på kvällen. Vår vän Freudenborg blef alltmera uppspelt,
och expeditionssekreteraren, som förklarade sig icke
hafva smakat den goda svenska punschen på flere år,
ville slutligen draga sig tillbaka, men hindrades däri
af den lille kostlige mannen, som ropade:
»Nämn ej ord om att fly! Det anstår ej skaldenaturer,
Tappra som våra! Men nu - vågar jag säga ett ord? -
Kunde det icke gå ari, att vi, som ur Helikons källa
Druckit med samma begär sångens gudomliga våg,
Kunde det icke gå an, att titlarna lades å sido
Och att, vördade skald, farbror jag säger åt er?>
»Har du då ej minsta försyn, Freudenborg?» sade
kaptenen häftigt och reste sig upp; men
expeditionssekreteraren vinkade leende med handen och framräckte
sitt glas mot den lille proponenten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
