- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
151

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

icke i betänkande att nu, helst sedan schalen är väl
omsvept, luta sig öfver den sköna änkefrun för att
läsa hvad hon med lätt och flytande hand
nedskrifvit.

Nåväl, hör här:

På Vänern, om bord på ångfartyget Thunberg,
den 21 oktober 1837.

Min egen, dyra Natajial

Huru skulle jag angenämare kunna använda de
många ensliga timmarna under en lång, tråkig sjöresa
vid denna sena årstid än att skriftligen spraka med
dig, du enda vän, som jag var nog lycklig att förvärfva
i den aflägsna landsort, där jag efter min begråtne,
ädelmodige välgörares (ack! du, jag kan knappt ännu
förmå mig att skrifva makes) vilja tillbragt de tvenne
senaste åren af mitt lif l Uppfostrad i Stockholms
förnämsta flickpension, som jag var, inbilsk, flärdfull och
med öfverdrifna föreställningar om lifvet, som så litet
motsvarades i mitt nya, tysta hem, kom du, den enkla,
goda och sant bildade prästdottern, vänligt mot mig,
och härmades icke öfver den inbillade öfverlägsenhet
som jag så ofta ville låta påskina. Ditt exempel och min
välgörares skonsamma, ehuru allvarliga tillrättavisningar
bidrogo dock, som jag hoppas, till en hälsosam
bort-slipning af de skarpaste kanterna i min karaktär, så
att jag småningom började trifvas rätt bra i min nya
egenskap af »en bygdens tärna om sexton år», ehuru
jag visserligen då och då förstulet drog en suck vid
tanken på hufvudstadens nöjen, så himmelsvidt skilda
från det eremitlif som jag nu förde. Utom en half dö d
löjtnant vid Hallands bataljon och din hederlige fars
tölpige adjunkt, sågo vi ju på hela året icke en enda
ung karl; bara gamla, bredtskorrande gubbar, den ena
tråkigare än den andra, och som evigt talade om
timo-tej, kompost, brännvin och potatis. Endast i ditt
sällskap, och då vi båda i våra stora grofva halmhattar
fritt fingo ströfva omkring på de sköna ängarna och
beteshagarna, hade jag riktigt roligt. Minns du, huru
tokigt jag bar mig åt den gången jag följde dig ut, då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free