Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
undantager en stor, tjock borgarfru från Vänersborg.
Men herrar, på hvilka det alltid var så stor brist på
våra småstadsbaler, finnas däremot här i öfverflöd. En
äldre man, som måste vara mycket förnäm, det kan
jag se på hans hållning, har nästan skrämt mig med
sina skarpa, genomträngande blickar, hvilka han haft
oaflåtligt fästa på mig de få gånger, vi mötts på däck.
Sådant där är dock opassande af en bättre karl, han
må nu vara gammal eller ung . . . Sedan finnes här
en ung man med de sötaste mustascher, hvilken jag
hörde kallas grefve af en betjänt. Du kan aldrig tro,
hvad han är vacker! Men det besynnerligaste är, att
jag tycker mig hafva sett det ansiktet förr . . . hvar
kan jag dock omöjligen påminna mig. Kanske är det
också endast en villa . . .
Men jag får icke glömma själfvaste pärlan i
sällskapet, en liten auditör vid namn Freudenborg, som
tyckes hafva beslutat att under resan ädelmodigt blifva
min kavaljer, emedan han redan en gång upptagit min
tappade handske och en annan gång hämtat min paraply,
då det såg litet regnigt ut. Det är den mest kostliga lilla
figur, man någonsin vill se. Dock långt ifrån ful,
snarare motsatsen. Det omsorgsfullt rakade, frodiga och
skinande ansiktet tillkännagifver dock muntergöken och
goddagspilten i väl hög grad. Men magen är ändå
det märkligaste på hela personen. Den upptager
minst två tredjedelar af hans korpus, men dock rör
och för han sig med en förvånande lätthet, hvarvid de
skrefvande skörten guppa så lustigt på hans fina blå
frack, försedd med hofrättsknappar. Ack ja, han är
alldeles gudomlig! Och i morgon tänker jag bestämdt
att lägga an på hans hjärta . . .
Ack, den som nu blott vore lyckligen och väl
anländ till Stockholm och till mitt nya hem hos min
vän och intimaste pensionskamrat, grossörskan Gullberg,
om hvilken jag så ofta talat med dig! Som flicka var
hon särdeles söt och älskvärd, ehuru kanske något för
mycket behagsjuk. Hon har gjort ett fördelaktigt
parti, i det hon fått en svåra rik man, hvilken lär
rätta sig efter alla hennes nycker, som hon själf skrifver.
Således fruktar jag ingalunda, att jag ej blir välkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
