- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
156

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

förtäffliga Natalia. En öm systerlig kyss från din i
alla skiften

lika tillgifna vän
Amanda Fredenkrona.

P. S. Glöm för all del icke att (enligt ditt löfte)
underrätta mig, när du får en friare, som anstår dig,
och kom ihåg, att jag nödvändigt vill bli brudtärna
på ditt bröllop, om jag också därigenom skulle
nödsakas att uppskjuta - mitt eget. Hälsa min ridhäst,
den fromma Abélard, och se stundom till mina små
stackars kanariefåglar, att de ej må slita allt för mycket
ondt under min bortovaro.

Begagnande oss af samma tämligen närgångna
frihet, med hvilken vi läst ofvanstående bref, vilja vi
nu äfven titta in i de medsända anteckningarna för
att stilla vår nyfikenhet angående vår älskvärda
hjältinnas tidigare lefnadsöden:

Då jag nedskrifver dessa rader, ämnade endast för
dig, dyra Natalia, huru kan jag vara nog ödjmukt
tacksam mot den allgode, som från det djupaste elände
så underbarligen styrt mina öden till den afundsvärda
lott, hvaraf jag nu är i besittning l Och hvilka
innerliga välsignelser är jag icke skyldig den ädelmodige
man i hans graf, som icke allenast ryckte mig ur
nöden och okunnighetens mörker, utan äfven
omfattade mig med den renaste faderskärlek, som fortfor
ända in i döden, då han, ömt sörjande för min
framtid, äfven gaf mig sitt namn och sina jordiska
ägodelar.

Då jag nu sitter och nedskrifver detta i mitt
smakfullt möblerade kabinett, där ingen komfort saknas,
framstår klarare än någonsin stället för mitt äldsta
minne: en svart, smutsig och rökig backstuga, där jag
frös, svalt och misshandlades på alla sätt.
»Tattar-unge» och några andra ännu hyggligare benämningar
voro de enda, som ägnades mig, och då jag någon
gång var nog djärf att vilja nalkas de öfriga barnen i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free