Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångbåtsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
egendom, utan fortfarande vistades i Stockholm, satte
mig nu uti den utmärkta pensionsanstalt, i hvilken
jag vistades till mitt sextonde år, då jag, såsom
»fulllärd» och med de »amplaste» vitsord af lärare och
lärarinnor, af honom hämtades för att vara honom
följaktig till det gamla Fredensberg och till - dig,
du rena, ädla och högsinta flicka, af hvars exempel
jag lärt mera af de stilla, husliga dygderna och den
anspåkslösa förnöjsamheten, än alla de tusende
böckerna och de granna talen i en pensionsanstalt kunna
bibringa. Ack, hvad äro mina små talanger mot din
duglighet l Mina så kallade kunskaper mot ditt förstånd
och din naturliga kvickhet!
Jag hade bort nämna, att jag i pensionen gick
och gällde för en mamsell Blomberg (efter byn
Blom-berga, där jag blifvit upptagen), hvilkens föräldrar voro
döda och som hade professor Fredenkrona till
förmyndare. Kanske bör jag äfven tillägga, att jag blef
särdeles omtyckt af mina kamrater och att jag af
flera bland dem, som tillhörde de förnämsta familjerna
i staden, blef införd i dessa, där jag på sista året,
fullväxt som jag då redan var, gjorde ett visst
uppseende för diverse småsaker, såsom t. ex. mun, näsa,
ögon, armar, händer och andra
nödvändighets-ledamöter, äfvensom för sång, pianospel m. m. Förlåt
mig detta lilla skryt, men du har ju själf, all din
klokhet oaktadt, varit nog oförsiktig att ofta berömma
allt hvad jag nu uppräknat, och mera till. Tro mig,
att jag i alla fall är ödmjuk, och hvem har väl också
större skäl därtill än jag!
Mina öfriga öden känner du. Du minnes, med
hvilken innerlig godhet och ömhet jag omfattades af
den hänsofne välgöraren och huru jag var hans
ålderdoms stolthet och tröst. O, hvilken njutning för mig
att med dotterlig omsorg och kärlek åtminstone till
någon liten del kunna återgälda min omätliga
tacksamhetsskuld till den vördnadsvärde gamle! Du minnes
min sorg, då han synbart började luta till grafven för
att lämna mig, ensam och öfvergifven, som han
funnit mig. Du minnes de strider, som jag hade inom mig
(ty du var ju min enda förtrogna), då han yppade sitt
Braun, Samlade berättelser. IV. H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
