Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
Men det lilla äfventyr, som jag här vill berätta, mötte
mig ännu under deri rika »Silfveråldern», då såväl jag själf
som mina förhoppningar stodo i vårt zenit, eller, med
andra ord, för omkring tjugu år tillbaka. Jag hade
ännu trenne egendomar kvar af de fem, som jag ärft
i de södra provinserna efter min salig fader, en f. d.
intendent vid kongl, krigskoramissariatet, hvilken genom
sitt exempel visat världen, att det nu från så många
håll ihärdigt fördömda kriget dock medför sina stora
fördelar, och enkannerligen för intendenter, ity att han
hemkom ur striden icke allenast fullkomligen helbrägda,
utan äfven med en förmögenhet, hvilken befanns vara
så ansenlig, att den snart tilldrog sig uppmärksamhet
från en patriotisk regering, som då, för att belöna hans
stora »förtjänster», skyndade att upphöja honom i adligt
och få år därefter i friherrligt stånd. Som sagdt är:
jag hade ännu trenne egendomar kvar. De tvenne
andra hade jag redan ädelmodigt uppoffrat i konungens,
skräddarens och nöjets tjänst, ty det är visst, att ingen
får dyrare än en lif gar de-till-häst-officer betala
ögonblickets triumfer, och kan man på honom med fullt skäl lämpa
Tegnérs minnesvärda ord: »att ingen ostraffad bestiger
mänskliga storhetens höjder». - Ett beställsamt rykte hade
äfven hviskat mig i Örat, att mina inspektörer, mer än
skäligt var, delade de återstående egendomarnas afkastning
med mig. För att efterse detta, äfvensom för att
genom en betydlig inteckning ytterligare gravera, hvad jag
hade ograveradt, begaf jag mig en vacker februaridag,
under det ypperligaste slädföre och behagligt hvilande
på lejonhudarna i en den modernaste »räck», på resa
till min födelsebygd, som jag ej på flere år återsett.
Utan något märkligare äfventyr nådde jag skånska
gränsen och anlände en kall, men vacker förmiddag till
staden H . . ., där jag beslöt’att taga in på det stora
och välkända hotellet, för att öfver dagen hvila ut efter
den långa resans btsvärligheter. Ankommen dit, såg
jag en oöfverskådlig rad af slädar hålla där utanför,
och då jag körde in på gården, fann jag den nästan
uppfylld af gapande dagdrifvare, genom hvilkas massa
den beskäftigt springande betjäningen hade svårighet
att framtränga. Just som jag, ehuru fåfängt, sökte att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
