Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
hejda en af dessa senare i loppet, inkom en
gammalmodig täcksläda, dragen af trenne flåsande hästar, och
stannade tätt vid sidan af mitt ekipage. Kusken, en
gammal, reslig, gråhårig man i björnskinnspäls,
krånglade sig med möda ned från det höga sätet och
skyndade att öppna dörren till täckslädan, genom hvilken
jag nu hörde en klagande, men obeskrifligt välljudande
röst halfhögt säga: »Ack, kära Andersson, se hvad
folk! Jag är så rädd att ...» Hvad som tillades skedde
i hviskande toner, hvilkas mening jag ej kunde
förnimma, men så mycket bättre fattade jag den
grof-stämmige kuskens misslyckade återhviskning, hvilken
kunde föliiknas vid den man får höra på teatern: »Mod,
min nådiga fröken! Steget är nu en gång taget och
kan ej ändras. Som jag redan sagt er, har jag en
gammal bekant härstädes, en hyrlakej, som inom ett par
timmar kan hjälpa oss öfver till Danmark. Hvem
skulle för öfrigt väl kunna känna er här? Därför mod,
mod, min goda, älskade fröken Matilda.»
»För tusan! Det här stöter en smula på äfventyr»,
tänkte jag vid mig själf och tog ett par steg framåt,
för att få kasta en nyriken blick genom den halföppna
dörren. Detta lönade också mödan, ty jag såg ett det
mest förtjusande unga kvinnoansikte, hvars fina
rundade kinder den skarpa kölden bestrött med de
härligaste rosor. De stora, mörka ögonen, som syntes fyllda
af tårar, kommo nu händelsevis att fästas på mig, och
under den djupaste rodnad skyndade hon att betäcka
sig med ett grönt flor, hvarvid den gamle kusken
hastigt vände sig om och kastade på mig en förgrymmad
blick, som, tydligare än ord, sade till hvilka regioner
den nyfikne ägde att begifva sig. Utan att låtsa märka
detta, vände jag mig helt kallsinnigt till en förbiilande
uppasserska med förfrågan, om jag kunde få ett rum,
hvarpå jag som allra hastigast fick det hugnerika
svaret, att alla rum voro upptagna. I högsta grad
misslynt häröfver hade jag redan munnen halföppen till en
äkta garnisons-ed, då jag såg en äldre, högtidsklädd
man, med ett fryntligt och trefligt ansikte samt med
stjärna på bröstet, komma barhufvad mot mig. Under
en artig bugning räckte han mig sin hand och tillta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
