Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
lade mig med en något sväfvande röst, som tycktes
förråda, att han redan på förmiddagen gjort ett och
annat offer åt vinets gud, på följande sätt: »Förlåt
mig min framfusighet, min herre. Jag är
kommerserådet S., det är saken, och det är min skull, min herre,
att ni icke får något rum, det är meningen. Jag hade
i går bröllop för min enda dotter, det är saken, och
i dag har jag hyrt detta hotell för anställandet af en
déjeuner dinatoire och därefter slädparti öfver sundet,
det är meningen. Men nu är min ödmjuka anhållan,
att min herre täcktes vara god och deltaga i vår lilla
rolighet, det är meningen. När jag själf någon gång
är glad, vill jag se alla glada omkring mig, och den
svenska gästfriheten får hvarken glömma kommande
eller farande, det är meningen. Gör mig således den
äran, min värdaste herre, det är saken, och neka mig
icke, det är meningen.» Äfven om kommerserådet S.
ej förut af mig till namnet varit känd som en af
Sveriges solidaste och redbaraste köpmän, hade det varit
mig en omöjlig sak att motstå den välmening, som var
»meningen» i hans »sak». Jag tackade således och
sade, hvem jag var.
»För katten i våld! Det faller sig ju förträffligt,
herr baron. Jag har den äran att hafva fullt upp af
husarer och andra officerare till gäster, det är saken,
och troligen har herr baron flera bekanta ibland dem,
det är meningen. Var därför så artig och följ mig.
Behöfs det rum till en liten ajustering, så står äfven
ett sådant att erhålla, det är meningen...»
Den gästfrie mannens ögon föllo i detsamma på
täckslädan. »Ännu en resande, ser jag. Det var
galant! Undrar hvem det kan vara?»
»En ung dam», svarade jag, »en fröken, som
troligen ...»
Men jag hann icke att fortsätta, hvad jag ville
hafva sagt till afstyrande af kommerserådets brinnande
välvilja. »En ung dam, en fröken? Superbt!» utropade
han, och då han i detsamma såg en skymt af den
gröna slöjan genom slödfönstret, skyndade han sig att
öppna den af kusken nyss tillslutna dörren. »Min
nådigaste fröken!» stammade han nu, »jag ber er ursäkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
