Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
rum stodo att erhålla. Jag måste därför förklara er,
herr baron, att er inblandning i mina angelägenheter
kom högst opåkallad, och jag har ganska svårt att finna
något ridderligt i ett tanklöst upptåg, som
ovillkorligen måste sätta en ensam, värnlös kvinna i den
yttersta förlägenhet. När ni hade förstått, att jag ville
eller, rättare sagdt, måste vara okänd, huru kunna då
vara nog litit grannlaga att uppträda som en bekant
till mig, helst ni borde insett, att jag, nödgad af
omständigheternas tvång, icke kunde motsäga er med
mindre än att uppenbara den hemlighet jag ville dölja.
Hvad hade jag väl för annat parti att taga än att
fortsätta den roll, som ni anvisat mig i er oförlåtliga
obetänksamhet? ...»
»Och ni utförde den äfven mästerligt, detta måste
medgifvas», inföll jag med tillgjordt lugn, men inom
mig icke litet harmsen öfver, att jag, som nyss ansåg
mig hafva öfvertaget, nu i hast såg mig tvingad att
gripa till defensiven. Så egenkär och bortskämd jag än
var i följd af mina många och lätta segrar öfver de
svagare af det svaga könet, kunde jag dock ej dölja
för mig själf, att jag begått en ganska bastant dumhet,
och att min dam, ehuru jag framhärdade i mina
ogynnsamma tankar beträffande henne, likvisst till en stor
del hade rätten på sin sida och att det låg sanning i
hennes bittra förebråelser, hvilka dock uttalades med en
förunderligt mild och len stämma, fri från all passion.
»Måhända kan detta äfven gifva er anledning till
den för mig särdeles smickrande tron, att jag på köpet
är en kringresande aktris», sade nu min straffpredikant
såsom svar på min sista anmärkning. »Ni har,
sannerligen, redan så tillräckligt misstagit er på min
obetydliga person, att ingenting från det hållet vidare kan
förundra mig.»
»Det står i er makt att genast förekomma alla
vidare misstydningar», invände jag.
»På hvad sätt då?»
»Genom att skänka mig ert förtroende.»
»Ni har i sanning gjort er särdeles förtjänt
däraf! Nej, min herre; det är jag, som är den
förolämpade, och det tillhör mig att bestämma de vill-
Braun, Samlade berättelser. IV. \<->
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
