Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
kor, på hvilka jag möjligen kan skänka er min
förlåtelse. »
Jag hostade och - teg ...
Efter en tämligen lång paus lyfte min granne
sin slöja och fäste sina stora, talande ögon på mig,
under det ett ironiskt leende krusade hennes sköna
läppar. »Ni tvekar», sade hon därefter, »ja, ni vill
måhända begagna er af den makt, som en olycklig
slump gifvit er öfver en värnlös kvinna. Är detta den
ridderlighet, af hvilken ni nyss skröt? Jag säger än
en gång: det är ni, som försatt mig i en falsk
ställning och som nu tror, att det skulle vara mig
möjligt att ens ett ögonblick längre däri kunna fortfara.
Nej, icke för mitt lif. Hvad ni gjort, är redan
tillräckligt att fläcka en kvinnas rykte ...»
»Ni kastar all skulden på mig», inföll jag
förargad, »och tyckes alldeles förgäta, att de
omständigheter, under hvilka ni uppträdde, ingalunda voro ägnade
att gifva mig de högsta begrepp om . .. om ...»
»Min person, menar ni, fast ni dröjer att utsäga
det!» ropade den okända, och hennes ögon tårades
därvid. »Ja, ni har rätt. Ve oss, arma kvinnor, som
genast blifva föremål för de nesligaste omdömen, då vi
någon gång våga att handla på egen hand, för att
undvika ett helt lif af bitterhet och kval. De flesta af dem
sakna äfven just därför mod att strida naot sitt öde, utan
låta hellre som blödande offer leda sig dit man
befaller. Men jag vill strida, jag har stridit, och jag skall
segra, äfven i trots af er, som på ett så olyckligt sätt
kommit att inblanda er i mitt rättvisa förehafvande.»
Hon syntes i detta ögonblick så hänförande skön
i sin med en lindrig vrede blandade smärta, att jag
nästan ofrivilligt fann mig rörd. Hastigt eftergifvande
för denna känsla, sade jag därför: »Bevare mig Gud
från att vilja korsa edra planer, de må nu vara hvilka
som helst! Jag inser alltför väl, att jag i min
välmening handlat högst oklokt, men lofvar också göra
allt hvad i min förmåga står för att godtgöra mitt fel.»
»Lofvar ni det?» utropade hon med ett
tvifvelaktigt leende; men om ni därigenom själf skulle utsätta
er för någon obehaglighet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
