Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
förut under den envisaste tystnad, som min gåtlika
reskamrat icke fann sig hågad att afbryta, förrän hennes
öga upi läckte Köpenhamns tornspiror i det månbelysta
fjärran. Hon gaf då till ett utrop af glad
öfverraskning c h utsträckte sin lilla hand mot det
efterlängtade målet.
Besvarande hennes teckenspråk med ord, sade jag:
»Ja, nu äro vi snart framme, min nådiga, och det torde
således vara mig tillåtet att fråga er, hvari jag vidare
kan vara er till tjänst. Om ni för öfrigt anser mig
värdig ert förtroende, skulle jag anse tiden nu vara inne
att skänka mig detsamma, ty ...»
»Icke ännu, icke ännu», afbröt mig den okända
med bedjande röst, »måhända finner jag icke den jag
söker, och då ... då är mitt öde afgjordt... då återstår
mig endast att dö. -»
»Nå, nå, det går icke så lätt att dö», tänkte jag
tyst, men sade högt: »Låtom oss hoppas det bästa; men
vet ni, hvar vi kunna anträffa den person, som ni
söker, ty eljes kommer det att falla sig svårt, så här
sent på kvällen . . .»
»Jag har hans adress», svarade hon djupt suckande.
»Men himmel, himmel, om han vore bortal Om...»
Hennes stämma tystnade härvid, men jag tyckte
mig höra några kväfda snyftningar, under det hela
hennes varelse kändes darra vid rnin sida.
Inseende min oförmögenhet att trösta henne i en
sorg, hvars grund jag icke kände, låtsade jag att icke
märka densamma, utan frågade i stället den gamle
kusken, om han visste den persons adress, till hvilken
hans fröken ämnade sig. Han svarade, att han gjorde
det och att han redan därom tillsagt postiljonen, som
noga kände gatan, hvilken var nära belägen den tull,
genom hvilken vi skulle inpassera.
Icke litet nyfiken efter den snart stundande
upplösningen på detta besynnerliga äfventyr, ökades min
otålighet ju mera vi närmade oss målet, helst som min
reskamrat låtit mig förstå, att äfven jag hade att vänta
en angenäm surpris, som skulle fullt ersätta mig för
de i sanning icke vanliga obehagligheter, som jag under
denna afton för hennes skull underkastat mig. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
