Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Jag behöfde ej heller länge vänta därpå.
Som vi troligen ansågos för köpenhamnsbor, kommo
vi oanmärkt genom tullen, och snart höll slädan
utanför ett litet nätt hus på en bakgata. Jag såg den
gamle kusken stiga af och närma sig min sköna granne,
till hvilken han halfhögt sade: »Här måste det vara,
min nådiga fröken. Befaller ni, att jag bultar på, ty
jag ser, att porten är stängd?»
»Store Gudi här!» utropade hon och for hastigt
upp ur de ängslande betraktelser, i hvilka hon suttit
försjunken. »Säger du, att det är här, Andersson? Ja,
skynda, skynda att fråga! Lif och död bero därpå...»
Jag såg nu, huru hon fäste en stirrande blick
på det lilla huset, hvari tvenne fönster ännu, så sent
det än var, voro upplysta. Hennes sköna ansikte, som
redan förut syntes blekt i månskenet, blef under tiden
ännu blekare, och hon förekom mig i detta ögonblick
mera lik en död än en lefvande.
Kusken hade emellertid närmat sig porten, som
ändtligen, på hans fortsatta slag, öppnades af en
tjänsteflicka. Han gjorde henne en hviskande fråga, som
jag ej kunde höra, men på hvilken han erhöll ett
ja-kande svar.
»Det har sin riktighet, nådiga fröken!» utropade den
gamle tjänaren glad. »Han är hemma och säkerligen
ännu vaken, emedan det är från hans fönster det lyser.»
»Lofvad vare Gud!» utbrast den okända och knäppte
sina händer, »skynda för Guds skull att underrätta
honom om min ankomst! Säg honom, säg... ack!»
Hon tystnade hastigt, emedan den gamle tjänaren
redan försvunnit i portgången, och öfverväldigad af de
känslor, som stormade in på henne, nedfällde hon sitt
sköna hufvud.
Jag hade emellertid stigit ur slädan och gått några
steg åt sidan för att icke vara till hinders vid det, som
komma skulle.
Ett par minuter, hvilka föreföllo mig, samt troligen
äfven henne, längre än eljes lika många timmar,
förflöto under dödstystnad.
Ändtligen hördes från portgången några brådskande
steg. Jag såg en hög gestalt liksom flyga mot slädan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
