Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
och under ett halfkväfdt glädjerop slå sina armar kring
min dam, som villigt lät detta ske, under det hon
snyftande gömde hufvudet mot den nyankomnes bröst.
»Hvarför gråta, min trogna, min älskade Matilda?»
hörde jag nu en välljudande, manlig röst utropa, som
föreföll mig’särdeles bekant. »Låtom oss hellre fröjda
oss åt detta återseendets
sköna ögonblick; ty, min
älskade, nu är du min,
och ingen mänsklig makt
kan vidare lägga hinder
i vägen för vår förening.»
»O, min älskade
Eugene», stammade min
reskamrat med darrande
röst, »hvad har
jag icke vågat
för dig; men,vet
du, nu är allt
mitt mod
borta, nu ...»
»Det
behöfves ej
heller längre!»
utropade den
glädjedruckne
älskaren och
lyfte med
kraftiga armar
den bäfvande
flickan ur
slädan. »Du är
ju nu hos mig
och jag lofvar att hafva mod för oss båda.»
Han höjde vid dessa ord med en åtbörd af
stolthet sitt hufvud, och till min icke ringa förundran
igenkände jag nu i honom den glade, lefnadslustige
löjtnanten grefve Eugene W . . ., en af mina käraste
barn-och ungdomsvänner, i hvilkens sällskap jag upplefvat
tusende angenäma stunder, från kadett-tiden och
alltsedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
