Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett slädparti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
med en behagligt befallande åtbörd åt oss med handen.
Inseende det ömtåliga i hennes läge, drogo vi OBS
också båda, \itan ringaste invändningar, undan till
Eugenes sängkammare. Min ungdomsvän pekade där
på en ledig stol, i det han själf satte sig, och sade
därefter med en röst, hvari gammalt förtroende och
nyfödt misstroende på ett sällsamt sätt blandade sig:
»Min bror! jag kan icke återkomma från min
förundran att se dig här, och detta på köpet i min egen
fästmös sällskap. Hur i Guds namn kunna förklara
någonting dylikt?»
»På det enklaste, eller kanske rättare sagdt, det
besynnerligaste sätt i världen», svarade jag leende och
började nu att berätta, hvad jag här ofvan antecknat.
Jag såg, huru Eugene under berättelsens gång än visade
missnöje, än belåtenhet, och då jag ändtligen slutade,
fattade han min hand och sade: »Du har efter
vanligheten burit dig litet pojkaktigt åt, men det tillhör,
gudnås, icke mig att förebrå en annan något sådant.
Dock, när slutet är godt, är allting godt, och kanske
var din mellankomst, så framfusigt den än skedde,
nödvändig till befordrandet af en god utgångs vinnande.
Men sedan nu du afgifvit din förklaring, är det i sin
ordning, att äfven du får höra min historia samt komma
i erfarenhet af, hvilken sällsynt storsinnad, trogen och
modig flicka du haft deri äran att ledsaga i min
älskade Matildas person.»
»För att således börja från början», fortfor han,
»har du troligen hört omtalas min duell med major
P. i Örebro för några veckor sedan, samt hur jag i
följd däraf måste lämna fäderneslandet, emedan det var
fara för min motståndares lif.»
»Jag har hört det till min stora ledsnad», svarade
jag, »men denna fara är nu förbi, ty vid min nedresa
till Skåne hörde jag i Örebro, att major P. var på
bättringsvägen.»
»Gud belöne dig för denna underrätteke!» ropade
Eugene och omfamnade mig häftigt. »Det tycks nästan,
som om försynen sändt dig hit till mitt undangömda
näste endast för att bringa mig glädje och frid Jag
är således ingen mördare; majoren lefver och Matilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
