Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
hade jag sannerligen intet annat svar att gif va än detta:
ett ogement känslofullt, genomgodt och beskedligt
feminint väsende, som lefver på omänskligt stor fot, stickar
strumpor från vaggan till grafven och tycker att allting,
ja, till och med själfva äktenskapet, är »ganz
wunder-schön». Hvarje man, som i sin kära hälft endast
önskar att hafva en påpasslig uppasserska, en trogen
hushållerska, en öm och duktig amma, med ett ord, en
slafvinna, råder jag att ju förr dess hellre skaffa sig
en tyska, ty hon är just klippt och skuren till att
bereda lekamlig komfort. Men den, som vill hafva
någonting högre, t. ex. behag, liflighet, kvickhet,
oskyldigt koketteri m, m., han åkte sig för tyskorna, ty
hvad väsenden, som än stodo vid deras vagga, gracerna
stodo där åtminstone icke, det är säkert. Och huru
skulle väl också kvinnligt behag kunna utveckla sig bland
sådana tobaksrökande grobianer, som de tyska
kavaljererna i allmänhet äro. Liksom strumpan är tyskans,
så är äfven pipan tyskens vademecum, och när han
någon gång vill slå sig på kurtis, stoppar han först
sin väldiga porslinspipa, rullar sedan i all maklighet
ihop en lång fidibus, tänder densamma mäkta
omständligt och börjar därpå att med äkta tysk
»Treuherzig-keit» obarmhärtigt flåsa och blåsa den tjocka,
fuselstin-kande röken midt i synen på det välfödda, rödbrusiga
»föremålet», som fullt af hopp och »Gefuhl» med
synbart välbehag insuper de vedervärdiga ångorna liksom
stego de från en rosenbuske. Man skulle bara våga
att vara så oartig i det gamla Sverige! Då skulle man
få se, huru våra sköna nordmörs skära kinder
färgades af missbelåtenhetens för att icke säga vredens mörka
purpur - och detta med rätta, ty utomhus åtminstone
bör väl hvarje bildad man visa kvinnan denna
cheva-leriska uppmärksamhet, detta artiga företräde, denna
ömma omsorg, som kostar så oändligt liten möda, men
hvarpå hon, det svagare väsendet, sätter så mycket
värde. Men, gudbevars! sådant kommer aldrid i fråga
i Tyskland. På alla schweizerier och andra offentliga
ställen, såväl i Berlin som Dresden, ser man om
kvällarna de arma damerna sitta i tjocka, nästan
ogenomträngliga tobaksmoln, som deras herrar männer, fästmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
