Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
af hvilka Königstein och Lilienstein resa sig öfver alla
de andra.
Under det jag, försjunken i åskådning af alla de
härligheter, som framställde sig för mina nyfikna blickar,
nu som bäst vände mig hit och dit på Bohemias
akterdäck, hade jag icke en gång märkt, att det börjat
blåsa tämligen friskt på förmiddagen. En af
passagerarna gjorde mig verkligen först uppmärksam därpå.
Det var en äldre, något fetlagd man med ädla, till
och med sköna anletsdrag; i synnerhet hade hans mun
ett oändligen vänligt och behagligt uttryck: hans kinder
voro blomstrande som en tjuguårig ynglings, hans hår
skinande och nästan svart. Endast på de täta vecken
kring ögonen kunde man se, att han passerat
medelåldern. Vi samtalade en god stund, hvarunder han
lät mig veta, att han stod på resa till Wien, men
ämnade att på vägen dit uppehålla sig några dagar i Prag.
Men då det nu började att blåsa allt häftigare,
förklarade han sig vilja gå ned i salongen. »Jag har
många gånger passerat igenom sachsiska Schweiz», sade
han vänligt, »och kan således utan af saknad slå mig i
rö på en liten stund; men ni, som nu för första gången
skådar denna härliga trakt, måste hålla ut på er post;
tro mig, det är mödan vardt.»
»Besynnerligt!» tänkte jag, då han bortgått, »jag
tycker precis, att jag sett denne ståtlige man förut.
Hans ansikte förefalller mig nästan bekant; men detta
är ju omöjligt; han är tysk, det hördes nog på hans
rena uttal, och de tyskar jag känner äro snart räknade.
Kanske har jag sett honom i Sverige». Jag började
nu att fundera; men det hände mig som ofta händer
oss alla, då vi jaga efter en bild, ett namn eller ett
dunkelt minne : ju mer vi anstränga oss, desto
omöjligare blir det att finna, hvad vi söka.
Vi hade nu närmat oss fästningen Königstein och
den snedt emot liggande höga Lilienstein. Elben kröker
sig här i mera än en halfcirkel, i följd hvaraf
luftströmmarna liksom korsade hvarandra och blefvo allt
starkare. Bäst som jag med kikaren för ögat begapade
den på en l 400 fot hög, nästan lodrät klippa liggande
ointagliga fästningen, kom en hvinande väderil och förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
