Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
min hatt med sig långt ut i den skummande floden.
Där stod jag nu vackert med bart hufvud och håret
flaxande åt alla väderstreck. För att slippa att taga
mycket »töj» med mig på denna korta resa, hade
jag-lämnat min mössa kvar i Dresden (om hvilken högst
intressanta omständighet jag härmed får äran
underrätta den gunstige läsaren). Kaptenen, styrmannen och
flere af besättningen erbjödo mig visserligen hjälp i
min nöd; men till all olycka befunnos deras samtliga
hufvudbonader alldeles för små till mitt tjocka hufvud.
Jag fick således foga mig i mitt hårda öde att med
blottadt hufvud fortsätta min väg till Tetschen.
Att lämna däck hade emellertid varit att förlora alltför
mycket. Jag kvarstod således troget på min post visst
en hel timme, efter hvars förlopp jag såg den ståtlige
mannen, som förefallit mig bekant, åter uppträda på
däck.
Då denne såg, att jag icke hade »någon Hut»,
kom han leende mot mig, och jag berättade honom
min dubbla olycka: först att haffa förlorat min nya
hatt och att sedan ingen gammal, af dem, som blifvit
mig till låns erbjudna, ville passa mig.
»Jag har också ett ganska stort hufvud», sade
främlingen, »möjligen kan min hatt passa er.» Jag
bugade mig, och han vinkade nu en ung man (hans
son) till sig och bad honom leta rätt på hans
hattfodral. Detta kom, öppnades, hatten lämnades åt mig
och befanns passa alldeles förträffligt. Medan jag på
bästa sätt sökte att uttrycka mina tacksägelser, kallade
oss en ringklocka till matbordet.
Som den välvillige mannen på ett oförklarligt sätt
väckt mitt deltagande och min nyfikenhet, placerade
jag mig så, att jag kom att sitta midt emot honom.
Han gjorde mig under måltiden åtskilliga frågor om
min resa och om vattenkuren, hvilken jag berättade
mig hafva genomgått m. m.
Slutligen sade han: »Mein Herr! Sie sind gewiss
ein Nordländer?»
»Ja, mein Herr l Ich bin ein Schwede»,
svarade jag.
»Ah! Da kan vi tale Svensk og Dansk med hin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
