Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
och uppsluppen. Den ståtlige gubben skrattade
stundom rätt hjärtligt åt några af mina små infall, och
vi kommo snart på en förtrolig fot med hvarandra.
Då jag för honom uttryckte min erkänsla öfver att han,
en så stor och namnkunnig man, visade sig så vänlig
och oförbehållsam mot en ringa främling, svarade han:
»Det är endast hvarje människas första plikt att vara
höflig, och hvad mig särskildt beträffar, har jag gjort
mig till en helig föresats att aldrig såra någon med
den lilla öfverlägsenhet, man vill tillskrifva mig. Det
var för länge sedan, efter ett besök hos den store
Goethe, som jag djupt sårad gjorde denna
öfverenskommelse med sig själf. Full af den djupaste
beundran för denne utomordentligt snillrike man, reste
jag till Weimar enkom för att hos honom aflägga mitt
besök. Han mottog mig på det mest högdragna sätt
och sade mig icke ett uppmuntrande ord, ehuru mina
skrifter, dem jag själf öfversatt, lyckats att tillvinna
sig bifall i hela Tyskland. Detta var verkligen
påkostande för mig, och jag lämnade skalden, visserligen
med oförminskad beundran för hans väldiga snille,
men med föga aktning för hans person. Det kan
förlåtas en skald, att han är fåfäng, men icke att han är
högfärdig.»
»Ingen skald har dock skänkt mig så mycken
njutning som Goethe», skyndade han därpå att tillägga.
»Hans romanser och ballader äro utan tvifvel det
mästerligaste, som något snille har skapat.» Och nu
började den vackre gubben, med glänsande, halftårade
Ögon, recitera »den Erlenkonig»:
Wer reitet so spät in Nacht und Wind?
Es ist der Väter mit seinem Kind o. s. v.
När han slutat, frågade jag honom leende, om han
kände igen dessa förtjusande, musikaliska verser af en
viss författare:
Skynder eder, stille Vinde!
Skynder Skuden hurtig frem
Gjennem Bölgen til mit H j em.
Ät j eg ved mit Bryst maae finde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
