Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
tens tröst; Judestaden, Judekyrkogården m. m. m. m.
På denna senare ville dock skalden trots mina
uppmaningar icke inträda. Hans son förtrodde mig sedan, att
den gamle alltid med mycken omsorg sökte undvika
att se allt, som pårninte om döden. En besynnerlig
fruktan hos ett odödligt snille!
Som jag ännu aldrig sett något kloster, någon
munk eller nunna, hemställde jag till Oehlenschläger,
örn vi ej skulle göra ett besök hos de heliga
augusti-nerna i S:t Thomaskyrkan och sedan hos de ännu
heligare systrarna i »Elisabetherinnen-Hospital». Han
förklarade sig villig därtill.
En hvitklädd, tjock och dum munk visade oss
S:t Thomas’ få märkvärdigheter, och då Oehlenschläger
önskade att äfven se klosterbiblioteket, fördes vi dit,
där bibliotekarien, en ännu tjockare och dummare munk,
på skaldens fråga om ha^i kunde visa honom någon
dansk bok, endast, skakade på sitt stora pundhufvud
och sade: »Dänisch? was ist das?»
Jag sade honom då, att danska talades och skrefs
i ett land, som hette Danmark, hvilket gränsade intill
ett annat land, som hette Sverige, där man talade och
skref svenska.
Sverige hade han emellertid reda på. Där sutto
ännu för många königsmarkska kulor kvar allt sedan
1648 i Prags kyrkor, för att Sverige skulle kunna vara
okändt. Han framtog också genast en gammal svensk
lagbok från en hylla och visade oss den med en
dumhögfärdig min? hvilken just- tycktes säga: »Se bara,
huru lärd jag är b
Oehlenschläger skref sitt namn i boken och bad
mig göra detsamma. Jag gjorde det, men på behörigt
afstånd, d. v. s. vid nedersta brädden.
I »Elisabetherinnen-Hospital» äro hundrade sängar
för sjuka kvinnor, som därstädes på det ömmaste
vårdas af de barmhärtiga systrarna. Dessa fromma
systrar hafva en välsignelsebringande verksamhet, i det
de endast lefva för att lindra sina lidande likars plågor.
Den nunna, till hvars tjänst det hörde att förevisa
klostrets märkvärdigheter, var den enda vi fingo se;
ty till sjuksalarna erhöll naturligtvis ingen mansperson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
