Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trädgårdsflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
»Tyst! tyst! han vill sjunga», hviskade
Schröderheim till Sergel. Denne nickade och såg med
beundrande blickar på den blundande skalden, som snart
höjde sin, väl icke så särdeles vackra, men så mycket
uttrycksfullare, röst till följande sång: *
Töm ur din bål
Och svälj din varma råga ner,
Och drick dens skål
Ditt öga gärna ser.
En vacker mun, som åt dig ler,
Och glas i hand - hvad vill du önska mer?
Med glas i hand,
Vid bordets glada rundel sjung
Om hvad ibland
Gör lifvets vandring tung.
Är kistan tom och tom din pung,
Svälj denna saft: den gör dig rik och ung!
En vacker dag,
Om vänskap byter dräkt och min,
Gör du som jag:
Byt aldrig om ditt vin.
Drick gammalt franskt, en karafin.
För allt slags sorg den bästa medicin.
Gör du som jag.
Hvad gör jag? menar du, min vän!
Min gamla lag
Är tömma remmaren.
Se’n första maj jag raglar än -
Slå vad, mot jul jag nykter blir igen!
Och vid det slutordet förklingade, framräckte
skalden sin hand efter den ifyllda remmaren, som tömdes
under de båda vännernas lifliga bifallsyttringar.
»Men hur i all världen bär du dig åt, bror
Bellman, när du så där improviserar och slösar med ord
och toner, liksom du hade en brunn att ösa ur?»
frågade Sergel.
* Se »Fredmans Testamente» n:r 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
