Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinskontrollören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
fötter med namn, heder och värdighet af bokstäfver,
samt tämligen obehindradt hjälpa sig fram i bok, med
den långa högvälborna näsan till pekpinne, emedan han
äfven var närsynt.
Kyrkoherden i församlingen, hvilken hade en nästan
till afguderi gränsande vördnad för allt högättadt, hade
äfven på det beredvilligaste sätt i världen för den unge
grefven underlättat svårigheterna »att läsa sig fram»
till nattvardens begående, så att han vid sexton års
ålder stod färdig att träda ut i världen för att rycka
till sig någon af kronans kakor, hvilka stå de högättade
till buds framför andra. Han blef också genast antagen
till underofficer med hu"ndra riksdaler bankos lön vid
ett infanteri-regemente, öfver hvilket en hans fars aflägsne
släkting förde befälet. Inpinad i en trång vapenrock
och dito underkläder, förfärdigade af en ryttarekappa,
som fordom blifvit begagnad af gamla grefven under
dennes korta tjänstetid som kornett vid Nerikes
husarer, begaf sig vår unga hjälte påföljande vår till
regementet för att göra sitt första möte. Enligt faderns
sista råd vid afskedet, gick han, genast efter ankomsten
till mötesplatsen, att uppvakta chefen i dennes tält.
»Jag är öfvertygad» - hade gamla grefven sagt -
»att kusin Dundergranat skall blifva hjärtligt glad att
få göra bekantskap med en frände af så gammal familj.
Du hälsar honom välvilligt från mig och kallar honom
naturligtvis onkel».
Då unga grefve Polycarpus Schweltenborg, i stolt
medvetande af att vara besläktad med chefen för
regementet, stack in sin långa näsa genom tältluckan, såg
han en mängd officerare församlade därinne. Icke
förty klef han dristeliga på, upphof sin hesa, korplika
röst samt talade och sade:
»Jag skulle fråga, hvilken af herrarna här som är
min onkel?»
»Er onkel? Hvad är ni för en förbannad näsvis
drummel, som kommer in så här utan tillstånd?» röt nu
mot honom en högväxt man med martialiskt utseende,
som icke var någon annan än »onkel» Dundergranat själf.
I känslan af sitt höga värde svarade den nykläckte
underofficern med ett makalöst lugn: »Jag är grefve
Braun. Samlade berättelser. IV. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
