Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinskontrollören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
till söta pappa på Ljungheda och hälsar honom lika
välvilligt tillbaka. Jag märker, att jag köpt grisen i
säcken, men bättre är att stämma i bäcken än i ån.
Din lön kan du få behålla ännu ett eller annat år till
studiers fortsättande, hvilket du sannolikt behöfver, och
hela ditt yttre tyckes dessutom tillkännagifva, att du
bättre passar till präst än till knekt. En präst får
vara så dum som helst, men knekten tillätes det icke...
Ännu en sak: våga aldrig att visa dig i regementets
uniform, ty då indrages lönen ögonblickligt. Farväl
nu, min söta nevö! Res, och res på ögonblicket, eljes
blir du arresterad, kom ihåg det, och fattas dig
respengar, så se här!»
Öfversten stack härvid en bankosedel i hans hand
och sköt ut honom genom tältöppningen.
»Gudskelof att jag blef kvitt den släktingen!» sade
öfversten till officerarna. »Det skulle just varit läskande
för mig att se en sådan där babian dagligen och
stundligen för mina ögon. Fy, tunnor tusan, hvilken näsa
han hade! Men från denna stund lofvar jag heligt
att aldrig obesedt antaga någon till underofficer, om
han också vore grefve Fan själf.»
Officerarna skrattade, hvarefter man åter gick att
fortsätta den öfverläggning, som blifvit afbruten genom
vår olycklige hjältes plötsliga uppträdande.
Obeskriflig var gamle grefve Schweltenborgs
öfverraskning, då han redan tredje dagen efter sonens afresa
såg honom hålla med sin bondkärra utanför det
anspråkslösa fädernehemmet.
»Hvad har händt dig, o, min son, min ålderdoms
tröst!» ropade han mot honom.
»Å, just ingenting!» svarade unga Polycarpus med
det största lugn i världen.
i Och likväl ser jag dig här? Har kanske mötet
blifvit inhiberadtP»
»Det vet jag icke, och det förstår jag icke! Men
saken är den, att öfversten blef arg som en tupp,
därför att jag kallade honom »onkel», som pappa själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
