Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinskontrollören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
lärt mig och körde hem mig igen, och lika godt var
det, då jag får behålla lönen.»
»Den ohyfsade, simple adelsmannen! Att köra
hem dig, en grefve, hvilkens förfäder redan innehade
statens högsta äreställen, då hans ännu gingo efter plogen!
Men är det verkligen sant, att du får behålla lönen?»
»Ja, det får jag», svarade unga grefven, hvilken,
så dum han än var, likväl denna gång var fintlig nog
att icke nämna villkoret af studiers fortsättande, för
hvilka han hade en medfödd afsky.
»Vid närmare besinnande finner jag det kanske
vara bäst som det är», sade gamla grefven, som nu
fått tid att lugna sig. »Lönen är sannerligen god att
ha, och du är själf alldeles för god att kastas i
underofficershopen, mitt barn. Du kan nu, till en början,
vara mig behjälplig vid min egendoms skötande, och
sedan, när du hunnit myndiga år, hoppas jag med
lätthet få dig utnämnd till kammarjunkare eller
kammarherre, hvilken utmärkelse vår rättvise konung icke kan
neka en »rejeton» af vår urgamla familj. Äfven jag
i min ungdom passade föga för vapen, hvarför jag tidigt
lämnade krigstjänsten. Men kom nu in, så skola vi
äta vår gröt med tjärnmjölk.»
År förgingo, under hvilka unga grefve Polycarpus
föga utvecklades i andlig som lekamlig måtto. Det
enda, som hos honom syntes i beständig tillväxt, var
näsan. Lönen hade på tredje året blifvit indragen,
hvilket gjorde en kännbar minskning af de grefliga
inkomsterna, som voro nog klena förut. Alldenstund
Ljungheda nästan alldeles saknade grannskap af så
kalladt »bättre folk», hade unga Polycarpus endast
tillfälle att utbilda sina umgängesgåfvor bland socknens
bonddrängar och jäntor. Till dessa senare i synnerhet
kände han en omotståndlig dragningskraft, hvilket
torde tjäna som bevis, att, om han än var i saknad af
många hufvudets egenskaper, han dock ej led brist på
ömmare känslor. Få voro äfven de dansgillen i orten,
dem han ej bevistade som första kavaljeren - sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
