Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinskontrollören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
bestämda rum af den artige värden, som oupphörligen
bad honom vara välkommen, under de dyraste
försäkringar, att hela huset stode till grefvens tjänst.
Grefve Polycarpus, som aldrig i sitt lif varit så
väl logerad, såg med stora ögon omkring sig.
»Här var då själfva fan så grant, min bästa
patron Bryngelsson», utlät han sig ändtligen, »ty mindre
än patron går det väl ej an att säga till en sådan riker
djäfvul som ni.»
»Högvälborne grefven är alltför artigl» svarade
bonden, bugande. »Folk kallar mig än det ena, än
det andra, men jag nöjer mig med att heta
riksdagsman.»
»Jag tänker mig också till riksda’n nästa år», sade
grefve Polycarpus och bröstade sig. »Hittills har jag
måst sälja min riksdagspol J ett, och detta för en
spott-styfver till, men nu, se’n jag blifvit kontrollör, ska’ jag
nog tusan visa dem, att det är jag och ingen annan
som är caput. Är riksdagsmannen också caput?»
»Å, bevars! nej! Vi bönder - d. v. s. vi
jordägare - väljas, vi, af den kommun, inom hvilken vi
bo och vistas.»
»Kors, det visste jag icke!» sade den födde
lagstiftaren, som hade så liten reda på sitt lands
grundlagar.
»Han är rysligt dum! Så mycket bättre! Oscaria
är icke för kvick, hon heller.»
Så tänkte vår riksdagsman, men sade högt:
»Behagade nu kanske herr grefven att taga mitt bränneri
i besiktigande, medan vi vänta på vår enkla
middagsmåltid?»
»Kör, sa; Trasman!» utropade grefven. »Se kan
jag nog, men tag mig fan jag annars begriper det
ringaste af hela subberten. Riksdagsmannen får lofva att
hjälpa mig, han, som är slängd i konsten.»
»Med största nöje», sade den gamle lurendrejaren
Slyngelsson, och log i sitt hjärta vid tanken på, huru
han nu skulle lura kronan omigen.
»Det var förbannadt bra!» utropad,e grefve
Polycarpus. »Jag skall säga riksdagsmannen, att jag just
icke är någon skrifkarl, och ingen räknekarl heller, för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
