Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinskontrollören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
denskull. Men jag är grefve, och det kan vara nog
med det, eller hur?»
»Fullkomligt nog, vid min heder!» bedyrade
Slyn-gelsson.
»Tack för det ordet l Så tycker jag med l Man
kan ju icke begära orimligheter heller! Det står i
brännvinsstadgan, att jag ständigt skall föra en
anteckningsbok med mig, men hvad tjänar den till, då jag
icke kan skrifva. Skrif därför själf, käre riksdagsman!
Se här är den satans boken! Jag skulle bli spritt
spångande galen, om jag skulle läsa in mig i denna
eländiga stadga, där det talas om saker, som jag aldrig
hört förr. Hvad tusan är ’15 Celsius’ för slag? Hvad
är ’alkohol’ för slag? Hvad är ’skenbar styrka i
procent’ för slag? Hjälp mig därför, söte snälle
riksdagsman !»
»Oändligt gärna, bästa, herr grefve! Det har
alltid varit mig en glädje att kunna vara höglofliga
riddar-skapet och adeln till någon tjänst, och vid detta
tillfälle är jag det så mycket hellre, som . . . som jag
därvid får tillfälle att bevaka Kongl. Maj:ts och kronans
fördel.»
»Riktigt!» svarade grefve Polycarpus på detta
oförskämda yttrande, »alldeles riktigt! Men för tusan!
Det skall ju äfven vara ett så kalladt vittne med! Hvad
blir det för en?»-
»Å, den karlen behöfva vi icke bry oss om! Det
är en stackars sate, som förr varit länsman och som
blifvit antagen på min rekommendation. - Men nu
hoppas jag, att min dotter har maten färdig, och om
högvälborne herr grefven behagade hålla till godo, så
lämna vi bränneriet och begifva oss till brännvinsbordet.»
»Ack, riksdagsmannen är, fan i min lilla låda, en
riktig krona», bedyrade grefven. »Men förlåt, att jag
frågar, har riksdagsmannen många barn?»
»Bara ett; min älskade Oscaria, och änkling är jag
tyvärr dessutom», svarade Slyngelsson med en tillgjord
suck. »Det är ändå lyckligt», fortfor han, »så länge
jag får behålla min goda dotter, men för att tala
uppriktigt, så har hon, utom ett betydligt mödernearf, äfven
en hel hop att vänta efter mig med tiden, och enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
