Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brännvinskontrollören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
»Ack, sötaste, gudomligaste Oscaria!» ropade
grefven, som återvunnit sin fattning, stigit upp och närmat
sig sina önskningars mål, »kalla mig icke grefve, säg
bara Polycarpus!»
»Polycarpus! Ack hvilket vackert namn!» utlät sig
mamsell Oscaria med ett misslyckadt försök till
läspning.
Men då vår stackars grefve återigen tycktes hafva
fått munlås, fortfor hon: »Säg mej bara nu hva’ han
ville, söte Polycarpus. Var inte rädd l Jag blir inte
ond! Dä’ må nu vara hva’ som helst!»
Så uppmuntrad
kunde vår friare ej
längre vara villrådig.
* Får jagen kyss?»
frågade eller rättare
hväste han.
»Två, om han vill,
lille Polycarpus.»
Kyssarna
växlades.
»Och se’n?»
frågade den medgörliga
Oscaria.
»Och se’n så vet
väl Oscaria, hvad hennes far har sagt henne?»
»Ja!»
»Och hon har ingenting däremot?»
»Nej, dä7 ska’ Gud veta! Kom i min famn!»
Grefve Polycarpus lät icke säga sig detta tvenne
gånger. Omfamningen blef lång, och afbröts först af
riksdagsmannen, som inträdde och med mycken
själf-belåtenhet lade sina händer på de unga tus tomma
hufvuden.
»Jag blir grefvinna» - tänkte mamsell Oscaria.
»Jag blir rik» - tänkte grefve Polycarpus.
»Jag får en måg på riddarhuset och får bränna
så mycket jag vill» - tänkte riksdagsman Slyngelsson.
Detta var också allt hvad dessa tre tänkte vid
detta högtidliga tillfälle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
