Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Efter väl förrättad »morgonbön», ropade
tjänstgörande majoren med en kommenderande hes röst, som
kunde förliknas vid en tjurs vrålande, på sin betjänt,
den föga afundsvärda Lindgren.
Men inger* Lindgren hördes af.
»Bof! Skurk! Lindgren!» vrålade majoren ånyo.
Då Lindgren likväl ej infann sig, rusade den
tjänstgörande majoren upp, förfärlig i sin vrede som
ett ungt lejons rytande. Han stack sitt Adonishufvud
genom tältluckan och ropade återigen »Lindgren!» så
att det skållade öfver hela lägret.
Hela regementet var redan
på benen i kompanigatorna och
hundrade beställsamma röster
började att från flygel till
flygel repetera: »Lindgren!» och
återigen »Lindgren»! med en sådan styrka, att Israels
barn knappast kunde hafva skrikit högre utanför
Je-rikos murar.
Slutligen kom den olycklige Lindgren springande,
snabb som en jagad hjort och hållande ett bref i sin
hand. Detta bref var Lindgrens lycka, ty då han vid
inkomsten i tältet möttes af sin älskade husbonde med
lyftad käpp i handen, framräckte han darrande
detsamma. Majoren sänkte det hotande vapnet och
mottog brefvet. Det var från hans välborna fru majorska.
Men, o himlamakter! hvem förmår beskrifva det raseri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
