Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263-
som målade sig på hans ansikte under brefvets
genomläsande! Han fnös, han stampade, han hoppade, och
det var ej heller underligt, ty hans kära hälft hade
gifvit honom den smärtande jobsposten, att digerdöden
inkommit i hans ladugård och på ett dygn bortröfvat
ett par oxar, tre kor och fem kalfvar.
Det var också i sanning en bedröflig
morgontidning, som kunde rubba jämnvikten hos en långt
frommare själ än tjänstgörande majorens.
Men så fingo äfven fyratio officerare, lika många
underofficerare, sexton volontärer samt elfva hundrade
soldater denna dag umgälla, att tjänstgörande majoren
mistat ett par oxar, tre kor och fem kalfvar. Där ser
man förmånen af att lägga snart sagdt en oinskränkt
makt i händerna på en man, som icke kan styra sig
själf och som begagnar förmanskapet att på
underlydande utgjuta den vrede, som hos honom blifvit väckt
af någon tillfällig förlust eller förargelse.
Vår tjänstgörande major var snart klädd, ty allting
går rasande fort, när man är rasande. Den döda f fi
nådens vålnader omsväfvade honom därunder och gjorde
honom nästan ursinnig. »Hal» ropade han med knuten
hand, »om ändå satan hade varit så nådig att taga
hela min bataljon! Den förlusten hade jag kunnat
bära; men mina oxar, mina sköna oxar. . .»
Här afbröts han af den inträdande ordonnansen,
som bäfvande anmälde sig; ty att vara ordonnans hos
denne major ansågs bland korporalerna för någonting
vida förfärligare än att storma ett batteri.
»Darrar du, kruka!» röt tjänstgörande majoren
mot honom. »Vet du ej, din sakramenskade bulvan!
att du skall se glad och frimodig ut, då du talar till
dina - oxar», missade sig majoren, hvars tankar
endast hvalf de sig kring den. förlust han lidit. Ännu
ursinnigare öfver att hafva förplumpat sig så, att
uttrycket ej ens kunde rättas utan att väcka löje, tjöt han:
»Gå genast i polisvakten, du långbenta harkrank, och
sitt där, tills fan tar dig - och akta ryggbastet, det
råder jag dig, kanalje!»
»Gud bevare nådi’ majoren!» var den stackars
kor-poralens fromma svar på ofvanstående mustiga tilltal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
