Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
tänk, om det skulle falla mig in att med min näsvisa
gunsti’ herre göra det s . . .»; här hejdade sig majoren,
ty så ursinnig han än var, insåg han, att han låtit föra
sig alldeles för långt af sitt berserkalynne.
Men löjtnanten, som förstått halfkväden visa, lade
handen på värjfästet och sade betydelsefullt? »Försök,
min gunsti’ herre!»
»Nej, sannerligen jag nu begriper löjtnanten», sade
majoren, hvilken liksom de flesta arga despoter i själfva
verket var en stor pultron, i det han försökte att draga
den oformliga munnen till ett falskt, sötsurt leende;
»hvad i all världen kan löjtnanten mena? Jag för min
del menar åtminstone icke något ondt.»
»Om så är, menade jag ej heller någonting»,
svarade löjtnanten torrt. »Men här får jag äran lämna
dagrapporten. Att den blifvit blodig är, som herr
majoren bäst själf vet, icke mitt fel.»
Majoren bet på tänderna, så att det gnisslade.
»Dagrapporten kommer för sent in», sade han därefter
med en illa dold skadeglädje och såg på klockan. »Jag
har mångfaldiga gånger befallt löjtnanten att lämna
mig den klockan fem, och nu äro tio minuter öfver.
Detta är fel i tjänsten, ser löjtnanten, ett förbannadt
stort fel och egentligen borde jag arrestera löjtnanten,
men jag förlåter löjtnanten för denna gången. Gå nu
och skrif om rapporten.»
»Jag begär ingen förlåtelse och jag kan dessutom
bevisa, att lägerklockan slog fem, då jag utanför tältet
mötte herr majorens utskickade.»
»Nå, så Gud innerligen evigt o. s. v., o. s. v., jag
märker, att löjtnanten partout vill i arrest», rot
majoren, med hvars tillkonstlade lugn det nu åter var
alldeles förbi, kanske af den orsak, att de sköna
afsomnade oxarna ånyo framställde sig för hans själ. »Jag
skall, satan kredense mitt hjärteblod, lära löjtnanten
att reta lifvet ur folk. Löjtnanten går på eviga fläcken
i arrest; marsch!»
»Jag går», sade löjtnanten», utan att majoren
behöfver kommendera mig som en skolpojke. Men efter
arrestens slut ämnar jag fråga majoren, hvad det egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
