Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Därpå gjorde han full af resignation högeromvändning,
och om han vida fortare än hvad reglementet
föreskrifver kom att marschera ut genom tältluckan, får detta
icke tillskrifvas honom, utan tjänstgörande majorens
klack, som eftertryckligen sattes i beröring med den
del af korporalens kropp, som anses vara det
tjänligaste stället för krigslydnadens behöriga inskärpande hos
soldatesken.
Nu bar det sig så illa, att den genom en kraft
bakifrån liksom ett propellerångfartyg våldsamt
fram-drifne korporalen utanför tältluckan »tornade ihop med
en lång, välväxt officer med ett papper i handen, och
denna törn var så häftig, att officerns näsa, med
hvilken korporalens schakå kommit att göra en närmare
bekantskap, sprang i blod.
»Hvad tänker du på, karl!» ropade officeren och
skuffade den olycklige korporalen kraftigt ifrån sig,
»eller är du galen?»
»Gud bevare nådi’ löjtnanten!» pustade den
stackars korporalen nästan andlös af förskräckelse samt af
denna nya knuff, som han erhöll framifrån, »Jag rår
icke för det. Det var välborne nådi’ majoren, som
sparkade ut mig, med respekt till sägandes.»
»Du ljuger, karl!» sade löjtnanten och höjde med
afsikt rösten. »Så opassande kan ej tjänstgörande
majoren bära sig åt, vet det och gå din väg!»
Med näsduken för munnen och rodnande af
harm, inträdde löjtnanten, som var regements-adjutant,
i tältet.
»Hvad är det för djäfvulstyg löjtnanten vågar att
säga här utanför?» dundrade tjänstgörande majoren
genast mot den inkommande.
»Jag vågar säga, att en tjänstgörande major icke
kan uppföra sig så opassande, att han sparkar folk, så
att de rusa mot och skada annat folk, som tjänsten
bjuder att ingå i detta tält, hvilket i annat fall
all-drig skulle beträdas af min fot», svarade löjtnanten
frimodigt.
Tjänstgörande majoren skalf de af raseri och kunde
på några ögonblick ej få fram ett ord. »Löjtnanten
vill resonera, tror jag», gnisslade han ändtligen! »men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
