Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
»Men min gode herr major» . . . bad ynglingen.
»God? Jag är väl så i brinnande helvete heller» . . .
röt majoren.
»Men det är ju så naturligt, att en son vill Fe sin
döende far . . . Jag besvär herr majoren att denna
gången bönhöra mig! Herr majoren har själf haft en far,
betänk detta, äfvensom att herr majoren själf har barn,
dem herr majoren väl gärna önskade att se i sin
dödsstund, när den kommer.»
Ehuru varande en af fäderneslandets tappra
försvarare tyckte majoren alldeles icke om att höra talas om
döden, hvarför han också ytterligare retades af den
påminnelse , som den unga underlöjtnanten nyss
framkastat. »Hvad är det för persilja, herrn pratar?»
utropade han; »hvarken far eller mor eller hela
himmelens här skulle kunna förmå mig att ett ögonblick
försumma tjänsten, som är någonting förbannadt mycket
viktigare än att höra några otäcka dödsrosslingar. Adjö
min herre! Det blir vid hvad jag sagt.» *
En glödande harm Öfver tjänstgörande majorens
ovärdiga uppförande kom den stackars ynglingen att
för några ögonblick till och med glömma sin rättvisa
sorg. »Jag ämnar icke vidare besvära herr majoren
med någon anhållan», sade han med gnistrande
öga,-»men jag går nu att skrifva min afskedsansökan, som
på ögonblicket skall inlämnas till regementschefen.»
»Obegripligt gärna för mig!» hånskrattade majoren.
»Sådana där unga, lipande munsjörer växa på hvar
buske och slåss om en vakans värre än hundar om
ett ben.»
»Jag skall för kamraterna berätta den vackra
liknelsen», sade ynglingen, i det han vände sig om och
gick ut.
»I dag menar jag, att själfva djäfvulen har farit
i alla människor», mumlade majoren, i det han satte
att samla några spridda drag för att göra militärdespotismen
litet åskådligare. Att denna despotism under konung Oskar I:s
i allt öfrigt så ärorika och välsignelsebringande regering synes
vara i ett jämt tillväxande är sannerligen ett bedröfligt tidens
tecken ...
* Se föregående not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
