Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
»Har icke jag sagt, att jag tror er vara sjuk, och
då är m sjuk, antingen ni är det eller icke.»
Efter att med en själfförnöjd min hafva uttalat
denna fras, som jag högeligen tviflar skulle hålla stånd
inför den sundare logiken, gick öfversten vidare och
ynglingen skyndade allt hvad han kunde att raportera
sin iråkade sjukdom och sedan intaga, icke sängen,
men kärran.
Under det öfversten utförde denna mänskliga
handling, hade ej heller tjänstgörande majoren varit
overksam, fastän i en alldeles motsatt anda. Då han
kommit till Lunsinge kompani, hvilket under
kompanichefens sjukdom kommenderades af den förhatlige
löjtnant H***, hade han som vanligt ofantligt mycket att
anmärka på de gymnastiska böjningar och vridningar,
med hvilka det arma manskapet nu som bäst plågades
på morgonkvisten.
»Jag vet, djäfvulen o. s. v, icke, huru löjtnanten
instruerar», ropade han i vredesmod. »Här stå de
sak-ramenskade bulvanerna så styfva som humlestänger
allihop och detta kan icke vara annat än instruktörens
fel; kom i håg detta, löjtnant H***.»
»Något af denna styfhet får väl äfven tillskrifvas
det styfva arbete, hvari de, som bönder betraktade,
blifvit uppfödda, liksom den beklagliga bristen på
uppmjukande kroppsöfningar bland vår allmoge», svarade
löjtnant H*** och saluterade med värjan.
»Alltid kommer löjtnanten med sina satans
invändningar», fräste majoren, ehuru jag sagt löjtnanten en
gång för alla, att jag icke tål dem. Löjtnanten låter
nu sin klass göra »på tå haf!» och sedan »framåt-böj!»
och minns, att jag vill hafva en böjning, så djup, som
om dessa drumlar vore af gummi elasticum.»
Till följd af erhållen befallning kommenderade nu
löjtnant H*** »på tå haf!», och roligt var att se, huru.
de oviga fotsoldaterna med sammanknipna läppar
försökte att göra sitt bästa, huru mycket än deras styfva
ledamöter satte sig däremot. Ett par soldater voro dock
nog olyckliga att under detta sitt sträfvande att komma
himlen några tum närmare, ramla omkull och föra en
hel hop kamrater med sig i fallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
