Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
nog berömma herr majorens sanna militäriska esprit,
som uppenbarar sig i allt hvad till tjänsten hörer, och
jag skattar både mig och regementet särdeles lyckligt
att hafva fått en så nitisk, sakkunnig och med sann
militärisk esprit begåfvad första major.»
Tjänstgörande majoren grinade så förnöjsamt öfver
öfverstens komplimang, som det någonsin var möjligt
för en snål och ilsken person, hvilken nyss fått
underrättelse om en mängd fäkreaturs dödliga frånfälle.
Öfversten och majoren satte sig därefter i gång för att
begifva sig ut på fältet, hvarvid de förekommo
betraktaren ej olika tvenne tjutande ulfvar, hvilka gå ut att
söka ho de uppsluka månde. På vägen möttes de af
den unga underlöjtnanten, som begärt permission för att
få resa till sin döende far och som nu utbad sig ett
ögonblicks samtal med öfversten, som också stannade,
under det tjänstgörande majoren fortsatte sin kosa efter
att hafva slungat en mäkta onådig blick på ynglingen,
hvilken nu framlämnade sin afskedsansökan, i det han
förklarade den sorgliga orsaken till det steg han tagit.
Ehuru öfversten var en utomordentligt stor pedant
och därtill en ohjälplig despot, var han dock ej
alldeles utan hjärta, om än detta krympt betydligt ihop
under kongl. maj:ts och kronans trånga rock. Han såg
skarpt på ynglingen och sade därefter: »Det skulle vara
rakt stridande mot all militärisk esprit, om jag nu
bi-fölle hvad tjänstgörande majoren med sin kända
rättvisa nyss vägrat att tillstyrka, men lika litet kan
jag å min sida tillstyrka att ni, min unga vän, som
visat er hafva anlag för det ädla krigaryrket, ehuru
äfven ni blifvit smittad af de fördömliga
oppositionsidéer, som grassera inom denna kår, nu skulle taga ett
steg, som kunde vara högst menligt för er framtid. Tag
därför tillbaka detta papper», fortfor han hviskande,
»och rapportera er sjuk och jag lofvar att tro er vara
i ert tält, hvarthän det än skulle falla er in att
begifva er. Detta strider väl äfven mot den militäriska
esprit, som jag gjort mig till regel att aldrig frångå,
men det kan dock rinnas omständigheter, som . . . som ...
underlöjtnanten förstår mig... adjö!»
»Men majoren?» frågade ynglingen, dröjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
