- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
279

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En tjänstgörande major

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

279

sökte att draga den afskyvärda munnen till ett
inställ-samt leende, »hvilken Öfverraskning!»

Utan att gifva honom den magra knotiga hand,
som han ville fatta, satte den barska frun, på hvars
ättik-sura ansikte vredens norrsken förfärligt började att flyga,
armarna i sidan och talade med en röst, gäll som
malmen och sträng som domen:

»Jo, du har ställt det vackert för dig, din
stackare. Medan allt går för pocker i våld där hemma och
kreaturen dö som flugor, bär du dig här så kreaturligt
åt, att du väl får gå från tjänst och allt och lämna
mig och barnen brödlösa ...»

»Men min lilla, goda Agneta», bad Cerberus,
halfgråtande.

»Låt mig tala ut! Du vet, att jag icke vill bli
afbruten. Ser du, jag vet allt; vet, att du är
arresterad, att du skall inför krigsrätt, att du kommer på
högvakt, och mera sådant. Så afskydd, som du gjort
dig, är det icke underligt, att många tjänstvilliga
tungor vid min ankomst voro färdiga att låta mig höra,
hvad som skett. Men hvad jag aldrig kan begripa, är,
att en sådan eländig kruka som du . . .»

»Agneta!» ropade majoren och sökte att taga mod
till sig.

»Å, se icke så desperat ut! Mig skrämmer du
icke; det vet du af gammalt. Jag säger således ännu en
gång, att jag icke begriper, huru en eländig kruka som
du kan blifva en sådan kaxe, att du retar hela världen
mot dig, och att karlar kunna låta misshandla sig af
en sådan där. När de kunna tillåta det äro de dock, i
sanning, icke bättre värda. Men att du gör din familj
olycklig, det är en värre sak, och du borde minsann
hafva...»

Vi afbryta här denna lilla äktenskapliga scen,
anmärkande därvid, att vår värde major icke var den
första tiger, som blifvit spak som en huskatt under den
allsmäktiga toffelstyrelsen. Dylika exempel finnas långt
flera än man skulle tro, och författaren häraf har till
och med sett en gammal, utmärkt general, hvilken, hård,
despotisk och chikanerande mot alla underlydande, som
kommo i hans väg, icke vågade att företaga sig det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free