Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälp i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
tjänstemans bostad, blef svaret sådant, som jag kunnat
vänta; han visste det naturligtvis icke, den
hedersmannen, ehuru hans banditfysionomi tycktes utvisa, att han
troligen ofta hade haft med konungens
befallningshaf-vande att göra. Då ingen upplysning från detta håll
således stod att vinna, fortsatte jag min dystra
tankegång och grålle sin nästan lika bedröfliga länk, tills han
slutligen uppnådde en brant backe, vid hvars fot han
stannade tvärt för att därmed tillkännagifva, att han
med särdeles nöje skulle se, om jag, i likhet med hvad
skjutsbonden redan gjort, ville stiga ur och därmed
underlätta hans vidare fortkomst. Det stackars djurets
appell till mitt hjärta var ej heller förgäfves; jag
lämnade genast min lika höga som äfventyrliga plats på
pinnkärran och vandrade med tunga steg och ännu
tyngre hjärta uppför backen.
Bäst jag nu gick fördjupad i mina sorgsna tankar,
hörde jag bakom mig en klar, glad röst, som, troligen
i följd af mitt ekipages eländiga utseende, uppstämde
följande sång:
»Hej och hopp, min far!
Se’ken häst jag har!
Se’ka ben, se’ken hals! se’ka skutt han tar!»
»Tyst, tyst, Lars Johan lille! Ser du då inte, att
dä’ ä’ en bättre herre!» hörde jag en mild kvinnoröst
utropa, i detsamma jag vände mig om för att se, hvem
den satiriska sångaren kunde vara; men denne senare
tycktes icke vilja tystna så lätt, utan fortfor:
»Hej och hopp, min far!
Se’ka tös jag har!
Se’ken kind, se’ken mun! se’ka don hon har!»
Det resande paret körde nu förbi min sida, och
jag såg, huru en vacker, prydligt klädd bondflicka lade
sin bruna, men dock välformade hand på sångarens
mun, i det hon förebrående sade: »Du borde skämmas,
Lars Johan! Stig genast af och bed herrn om
förlåtelse.»
»Gärna, Siri lilla», ropade denne muntert, i det
han hoppade af, sedan han lämnat henne tömmarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
