Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjälp i nöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
»Får gå för 10 riksdaler riksgäld, se. Visst ä’ dä’
alldeles för godt pris, se, för kopparna va’ äkta kinesiska,
se, och fatena ma, och flaskan va’ engelsk, se, och full
utå det raraste brännvin, se.»
»Hon var tom, det såg jag med egna ögon, och
på bordet fanns icke ett enda fat», utbrast jag, nästan
häpen öfver denna gränslösa oförskämdhet; »men där
har du i alla fall fem riksdaler - resten lofvar jag
att du skall få på pålen. Släpp nu tygeln, eller jag
mördar dig», - och härvid svängde jag mitt blänkande
vapen så martialiskt, att skjutsbonden verkligen fann
förr godt att sätta den haltande kraken i gång.
Ett hånande, infernaliskt skratt, blandadt med
eder och förbannelser, följde mig. l sanning rätt
ljuflig musik för mitt så djupt sårade, Ömtåliga
ynglingasinne. Med ett par duktiga rapp satte jag
emellertid den stackars grålle i ett tungt traf, för att
åtminstone komma en hörvidd från mina fräcka belackare,
och jag kände mig verkligen liksom litet lättad, då
jag hunnit några hundra alnar från det så klokt valda
»besparingsstället». Men tanken på min kassas
utblottade tillstånd kom dock snart denna behagliga
känsla att vika. Hela min kontanta förmögenhet
be-stack sig till 2 riksdaler i sedlar och ungefär 24
skillingar i löspenningar. Och till mitt hem hade jag
ännu omkring 25 mil. Hyggliga utsikter, i sanning,
för en ung fänrik, som för första gången är ute och
reser på egen hand l Huru skulle allt detta slutas?
Jag hade ännu aldrig vetat hvad det ville säga att
vara i penningebekymmer; ej heller hade jag i mitt
lif försökt att låna två styfver, ej ens af mina
tillgif-naste ungdomsvänner. Utom min uniform ägde jag
alldeles ingenting af värde, icke en gång ett fickur,
som jag i annat fall kunnat sälja eller pantsätta, och
att söka bistånd hos någon mig obekant person, därtill
förbjöds jag dels af min stolthet och dels af fruktan,
att man kunde anse mig antingen för en lögnare eller
äfventyrare. EU beslut fattade jag dock i min
bekymmersamma belägenhet, nämligen att uppsöka
länsmannen i orten och hos honom anmäla all den »förtret
jag rönt» ; men då jag frågade skjutsbonden, om denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
