Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvita frun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
honom, om han ej annars vore så ... vacker ... så
glad ... så god ... - återvände jag hem, som sagdt är,
i sällskap med tant Greta och min onkel, öfversten,
det muntraste och gladaste äkta par, som troligen finnes
i hela vida världen . . . Gud! hvad har det blifvit af
dem? ty äfven de bortfördes . . . Men jag kommer ju
aldrig till berättelsen på detta sätt ... Nå väl ...
det elaka höstväglaget gjorde, att vi först sent på
aftonen kunde hinna fram till den gästgifvaregård, där
vårt första nattlogis skulle tagas . . . Det var en
förfärlig afton . . . regnig och stormig . . . därtill så mörk,
att man icke såg handen framför sig ... hästarna måste
ledas och kunde endast gå fot för fot ... Vi kommo
nu in i en skog . . . där blef mörkret ännu rysligare
. . . Tant och onkel skämtade likafullt, som vanligt.. .
Jag, i fullkomlig glömska af mörker och allt . . . satt
försjunken i djupa, melankoliska tankar . . . Vill du
veta, hvaromkring dessa vände sig? Nå, uppriktigt sagdt:
kring kusin Gösta och Eugene Sue, hvilken senare
blifvit fördömd af den förre, till min outsägliga harm
. . . men det hade skett så lekande ... så roligt . . .
att jag dock icke längre kunde vara ond på honom.
Jag hade nyss läst »Spådomen» af den gudomlige
mästaren . . . den är hemsk . . . men härlig . . . Tänk
blott: tre sköna, oskyldiga, ädla kvinnor, som enligt en
spådom måste sluta sina dagar - den ena på
schavotten, den andra på spinnhuset, den tredje af gift . . .
förfärliga öde! Det gick dock icke alldeles i
fullbordan, men nära var det . . . Jag höll just på att gråta
öfver deras öde, då vår vagn i en hast stannades . . .
vagnsdörren öppnades . . . och vid en lyktas sken såg
jag fyra stora, maskerade svartklädda karlar . . . Jag
gaf till ett utrop af fasa . . . tant Greta afdånade . . .
men min onkel drog hastigt ett par terzeroler ur
resväskan och fyrade af ... men ingen föll . . . skotten
besvarades endast med ett hånskratt . . . »Mitt herrskap,
ni äro våra fångar!» utropade sedan den längste, som
tycktes vara anföraren . . . »gifven er godvilligt , . . allt
motstånd är fruktlöst ... intet ondt skall emellertid
hända er ... jag svär det vid en ädlings ära ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
