- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Fjärde delen /
322

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvita frun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

322

Endast några ord.

Efter den så knapphändigt skedda förlofningen
drogo sig de gamla undan, och Gösta förde mig med
glädjestrålande blick in i ett litet förtjusande kabinett,
där jag sjönk ned i en emma. Han kastade sig då
för mina fötter, fattade mina händer, höljde dem med
kyssar och anhöll om min förlåtelse i ordalag, så vackra,
som om han aldrig gjort annat än läst romaner . . .

Huru skulle väl jag kunna motstå en sådan bön
från sådana läppar? Jag vinkade honom leende till
min sida; han var icke sen att lyda, och ögonblicket
därefter satt jag i hans knä.

»Gudi hvad du är förtjusande som ’hvita frun’!»
utropade han hänryckt, i det han lekte med mina fritt
ringlande lockar. - »Ack! vet du väl hvad? Nu börjar
äfven jag nästan att tro på feer, på spöken, på
andevärlden, ja, på hvilken orimlighet som helst,»

»Men jag, åter igen, har upphört därmed för
alltid» - svarade jag och letade rätt på den hand, som
förirrat sig i mina ’lockars guldhaf. - »Om jag icke
vore så lycklig, som jag nu är, skulle jag nästan
blygas öfver min enfald att ens ett ögonblick hafva
kunnat anse det besatta äfventyr, som ni funderat ut, för
allvar.»

»Huru då, min älskade? Var det icke ganska bra
uttänkt?» frågade Gösta med en min, som nästan
tycktes antyda, att han icke ville höra sitt
mästar-stycke kriticeras.

»Det hängde ihop precis Fom våra moderna
romaner, älskade Gösta. Orimligheter från början till
slut. Men man kan läsa orimligheter så länge, tills
man börjar att tro på dem själf.»

»Min egen, goda, förträffliga flicka l Du har rätt!»
ropade Gösta och slöt mig till sitt varma, trofasta
hjärta.

P. S. Julafton skall vårt bröllop stå, och du är
utsedd till min brudtärna. Kom, kom snart l Vi vilja
då, under de stunder, min kära herr fästman sköter
sina nöjen i skogen, läsa Don Quixote tillsammans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:40:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/4/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free