Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkparaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
»Å, det ska väl höra till ’tjänsta’, kan jag tro»,
anmärkte den andre riktigt nog. »När jag var vid
landtvärnet i världen, hörde jag aldrig annat än ovett
och ’skåkaner’.»
»Vet du, Greta-Lisa», sade en ung, vacker, blåögd
soldathustru till en annan, »vet du, att när jag ser
min ’karl’ stå här som ett ’spektakel’ för hela
församlingen, så skäms jag riktigt för honom; ja, gu gör
jag det.»
»Du tar riktigt ordet ur mun på mig, Sofi»,
svarade den andra. »Så tycker jag med. Men hör du l
- Du, som är vacker och orädder af dej, kunde gärna
gå fram till lyttnanten och be honom, att de stackars
gossarna få ’parmission7 för i dag. Gör det l»
»Fy, tycker du!» smålog Sofi och vred sitt
huf-vudkläde litet till rätta. Därefter, då löjtnanten
närmade sig den flygel, där hon stod, gick hon fram
några steg, troligen för att blifva bemärkt. Detta
lyckades också, ty löjtnanten kommenderade genast för
fot gevär och gick fram till henne.
»Hvem är du, mitt söta, vackra barn?» frågade
han och klappade därvid hennes fina, rodnande kind.
»Jag är Cesars hustru med förlof», svarade Sofi
och såg skalkaktigt på den unge löjtnanten.
»Bah! Redan gift! Det var dumt! Din Cesar är
en lycklig ost liksom den där gamle i Rom. Hur
länge har du varit gift med den store Cesar?»
»Bara sex veckor.»
»Då tycker du väl ännu om honom, kan jag tro?»
»Hur konstigt lyttnanten talar! Skulle jag inte
det? Men om jag tordes be lyttnanten ...»
»Hvad då? Säg ut, min nådiga fru Cesar! Jag
lofvar på förhand, att din bön skall bli beviljad, äfven
om du bad, att din Cesar skulle bli krönt, hvilket den
gamle aldrig blef.»
»Jag förstår inte hvad lyttnanten menar», sade
soldathustrun och ryckte behagsjukt i sitt snöhvita
hufvudklädes snibbar, »men med gunsti tillåtelse tycker
jag, att det är riktigt synd om de stackars knektarna,
som stå här och ’exersyssa’ i kölden. Kunde de inte
få slippa nu?» -och i det hon yttrade detta, slog hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
