Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nye öfversten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
hästar, hvilkas ringa krafter han blifvit nödsakad att
anstränga mer än tillbörligt var för att undgå den
skrapa, som träffar hvarje »cunctator», som ej tillika
är en Fabius. Där kom en löjtnant i sina kreditorers
moderna, svartlackerade gigg, ined en skinnkrage öfver
axlarna och vaxduksfodral på mössan - mustascher,
pipskägg och polisonger drypande af regn. När han
stannat den flåsande »bondkrattan», hoppade han ur i
vredesmod, och man kunde höra den ganska mustiga
ed öfver »allt hvad möten heter», som gick öfver hans
läppar. Den späda skjutspojken krånglade sig äfven
ned från sin upphöjda plats akterut och skyndade att
med sina svarta fingrar täppa hästens näsborrar för att
åstadkomma en hälsosam nysning. Sist såg man en
underlöjtnant, sittande gränsle öfver en stor koffert, i
full fläng närma sig det ställe, där han nu skulle göra
sina första steg på ärans bana. För att bevara den
nya, ryska schakoten hade han satt den på den bakom
ridande bondens hufvud, som alldeles gömdes däri, så
att den stackars blindbocken syntes snarlik en dan k,
öfver hvilken man placerat ljussläckaren.
Blåsten hven kall, regnet föll i strömmar och den
sänka exercisplatsen stod som en sjö, i hvilken tälten
höjde sig som kritklippor. Det var med ett ord en
högst otreflig dag, en sådan, då själ och kropp alldeles
råka ur jämnvikt. Denna känsla af missbelåtenhet
tycktes också hafva bemäktigat sig de ankommande
officerarna, som, ehuru de lefvat åtskilda nära ett år,
dock föga njöto af återseendets glädje, utan endast
som hastigast hälsade hvarandra, beledsagande
hälsningen med några mustiga ord öfver väderleken.
Men denna dag var äfven lika viktig, som den var
otreflig. Officerskåren skulle nämligen nu få se sin
nya chef, som kommit »från höjden», d. v. s. från
gardet. De beskrifningar, som man redan vetat förskaffa sig
öfver honom, voro ingalunda hugnande, och det var icke
utan, att hvar och en med en viss bäfvan motsåg
presentationen, som snart skulle försiggå. För att
närmare belysa detta vilja vi lyssna till ett par muntra
löjtnanter, som, i trots af både väder och vind,
hjärtligt skaka hvarandras händer och börja följande samtal;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
