Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En syn i paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
fördärfva nationen. En tidnings-Nicolaus är ingen bit
bättre än än en rysk dito.»
Då han troligen såg på mig, att jag icke heller
gillade denna åsikt, sade han: »Jag vet nog, att ni är
en sådan där rabulist, som alla pojkar nu for tiden.»
»Och den tid har varit, då biskopen» . . . här
tystnade jag.
»Varit detsamma, menar ni? Kanske, dock icke
på det viset. Svensken bör styras med hårdhandskarna,
ty vikingablodet sjuder ännu hos honom. Det är blott
mot svagheten jag opponerar mig, och jag har därför
alltid önskat mycken makt nedlagd hos konungen; men
då bör också konungen vara en duktig karl. Någon
sådan hafva vi dock tyvärr icke haft efter Karl XII.
Hessaren Fredrik var en dum björn och flickjägare,
den Eutinske biskopen en svarfvande käring. Gustaf III
- nå, han var väl en kung ändå, med alla sina fel.
Hans så kallade son var en galning, och om hans kära
broder Karl XIII kan man icke säga något värre än
att han var - Karl XIII. Vår nuvarande kung är
visst en hjälte och har haft kraft, men han är fransos
och alldeles för artig. Det duger, min själ, icke att
stå med hatten i hand och komplimentera en sådan
nation som den svenska och att hålla till godo ovett af
kryddkrämare och fjärdingsbönder under riksdagarna . . .
Jag tycker, att när vi redan tagit så mycket från
danskarna, kunde vi nu äfven taga Island för att sedan
förlägga riksdagen till Heklas krater. Där fingo väl
våra herrar kannstöpare hett nog åt sig . . . Nu tycker
ni väl, att jag går alldeles för långt, herr rabulist»,
fortfor han leende, »men det skär mig i hjärtat, när
jag tänker på, huru oenigheten och missbelåtenheten
med hvarje år tilltaga. Vi behöfde ett krig. Hvad gjorde
det väl, om vi än finge litet stryk i början, hvilket är
troligt, bara vi blefvo eniga igen. Jag har en son,
officer liksom ni, och hvilken är mig mycket kär, men
jag skulle gärna se honom falla i striden, om ett så
heligt mål därmed kunde vinnas.»
Visserligen voro mina politiska åsikter alldeles
motsatta den store skaldens, men jag kunde dock icke
annat än djupt högakta den varma fosterlandskärlek, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
