Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En syn i paradiset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
äkta svenskhet, hvilken nu liksom alltid uppenbarade
sig i hans ord. Jag visste också alltför väl, att den,
som författat Svea, måste hafva en frisinnad själ. Jag
kunde likaledes förstå, att en så äkta skaldenatur som
Tegnérs måste vara retlig, och att »dvärgalåten» mot
»jätten» från ett visst parti hade gjort honom afvogt
stämd äfven för de idéer, som af detta parti
förfäktades. Visserligen hade han minst behöft att bry sig
därom, men själfva lejonet låter ju bringa sig till vrede
af en myggsvärm. Underligt var det ej heller, att en
så stor vältalare som Tegnér skulle vämjas vid detta
ofta meningslösa ord kram, som f ram kry stås af den
obildade delen bland våra riksdagsmän. Han fäste sig för
mycket vid det sköna, för att som sig borde uppskatta
det sanna, så snart det icke var snillrikt uttryckt.
Dessutom, om någon förvärfvat sig rättighet att då och då, om
äfven litet orättvist, skrubba upp sina värda landsmän,
så var det väl Tegnér, hos hvilken alla, från slottet ned
till hyddan, stodo i skuld for så många njutningsrika
stunder. Den, som länge varit ett helt folks älskling,
blir gärna allestädes litet bortskämd, och om han nu i
likhet med Tegnér i rågadt mått besitter kvickhetens
och satirens gåfva, må man icke förundra sig, om denna
användes både i tid och otid.
Efter ett ytterligare samtal i alldagliga ämnen, och
hvars innehåll jag nu mestadels förgätit, inkom en betjänt
och underrättade biskopen, att hans vagn var framkörd.
»Jag har lofvat en ung vacker fru», sade skalden,
»att dricka kaffe hos henne på hennes landtställe denna
morgon. Visst ville jag helst slippa från det, men hvem
kan neka unga och vackra fruar någonting, helst när
mannen, som här är fallet, icke är hemma.
Tack emellertid, min bäste vän, för det ni velat
besöka den gamle skrale biskopen», tillade han och slöt
mig, som nu stigit upp, med trofast gammaldags sed
i sin famn. »Sök upp mig och prata bort en stund,
i fall våra vägar ännu en gång skulle sammanstöta,
och glöm för all del icke mitt råd att gifva
Carlsba-dern på båten.»
Jag gick, uppfylld af vördnad för den fryntlige,
muntre gubben. Länge, länge hade jag redan förut hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
