Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blad om Wilhelm von Braun, af Joh. Gabr. Carlén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men en gång kunde farmor icke få makt med sin kära
Wilhelm.
»Kläd på dig dina nya kläder, jackan och byxorna, så
skall du få följa med till grefvinnan!»
Huruvida Wilhelm vågade i ord protestera mot förslaget
förmäler ej historien. Säkert är emellertid, att han inom sig
kände stor afvoghet för detsamma och att han rynkade
ögonbrynen.
Saken var nämligen den, att han ej kunde fördraga denna
andryga adelsdam (grefvinnan N. N.), för hvars skull han
fått så många instruktioner i afseende på bugningar och
skickligt uppförande i allmänhet, att han, uteslutande för
henne, brukade lämna å sido det ceremoniel, som den tiden
tillkom barnen att strängt iakttaga. Det var i synnerhet
kyssen på gamla grefvinnans skrumpna hand, hur
guldberingad denna än var, som föreföll honom motbjudande.
De nya kläderna hade emellertid kommit på.
Vagnen körde fram, och farmor visade sig på trappan i
full ståt för visiten.
»Hvar är Wilhelm?»
Ja.... hvar?
Där kom nu pysen bedröfligt upptågande på gården....
Men hur såg han ut?
De nya byxorna – kanske också den nya jackan –
voro fullständigt nedsmetade.... ja, både händer och ansikte
hade likaledes fått sin andel.
»Wilhelm, Wilhelm, hvar har du varit?»
»Jag sysser henne alli’ på han’!» förklarade han helt
kategoriskt, och innan kusken gaf sista klatschen åt hästarna,
hade vid rannsakningen det blifvit upplyst, att hr Wilhelm
varit nere i ankdammen och – enligt hvad gamla Britta med
egna ögon sett – intvålat, såsom nämndt är, så väl nya byxorna
som det rentvagna ansiktet med både nate och ler.... Han
ville på hvad villkor som helst undvika besöket hos grefvinnan.
Farmor, den älskliga farmor, log med ett vackert
smålöje, gaf kusken befallning att köra och for så af.
Wilhelm bugade – han bugade djupt, han bugade i själen,
han bugade i hjärtat, han bugade för detta gudaingifna leende
på farmors läppar.... sierskans.... Bugning blef för öfrigt
aldrig Brauns sak här i världen.
»Samma lynne som alltjämt utmärkte hans karaktär»
– skrifver hans ofvanämnda fruntimmersbekanta – »visade
han redan som litet barn.» Till en del finner man detta
bekräftadt af det nyss anförda.
Vid åtta års ålder började han, jämte den äldste brodern,
sina skolstudier i Borås hos tullinspektören Brunnerus, en
särdeles lärd och intelligent man... Månne det var
skoltvånget här – kanske med ferlan till regulator – som alstrade
hos gossen denna inbitna afsky för den oskyldiga staden,
hvilken afsky han som skald sedermera så bjärt uttryckt i
mer än en af sina dikter?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
